Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattat det, och utan att hava underkastat
det en sådan siktning och koncentration, som män
helst skulle ha företagit. Om t. ex. ett fruntimmer
skall redogöra för ett samtal, som hon åhört eller
deltagit i, så bemödar hon sig oftast att återgiva
det i direkt anföring med inskjutna sa’ han, sa’ hon,
sa’ ja’, medan däremot en karl snarare lägger an på
att kort framhålla, vad vardera av de talande hade
menat. I fruntimmersbrev och fruntimmersromaner
blir ju den omständlighet, som det omedelbara i
framställningssättet föranleder, ofta alltför stor [1]. Men å andra sidan är det välbekant, att just
omedelbarheten i en kvinnas tal och skrift kan giva en
åskådlighet och trovärdighet, en värme och ett behag,
som icke lika lätt uppnås av mannens abstraktare och
därigenom kallare form.
På omedelbarheten och den impulsiva kraften beror
det också, att kvinnan så mycket som möjligt undviker
att stycka sitt anförande i delar. Vad hon vill säga,
är för hennes medvetande en enhet, och som en enhet
framställer hon det. Om ett fruntimmer blott är en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
