Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vanligen är hon på det livligaste övertygad om
riktigheten av den åsikt, hon sålunda bildat sig. Hon
tar genast parti för eller emot. Hennes sympatier
och antipatier äro starka och söka sig starka, helst
superlativa eller absoluta uttryck [1]. Tveksamma
och modifierande uttryck förekomma däremot sällan i
hennes tal.
Härmed hava vi kommit till ett av de viktigaste
dragen i kvinnospråket. Det behov och den vana,
de flesta kvinnor hava att gå upp i ögonblickets
stämning och giva den luft i starka uttryck, verka
nämligen ofta förbryllande på
[1]
Exempel kunde nog anföras i mängd, men jag måste
vara försiktig; jag förutser nämligen läsarinnornas
invändning: »Men så bruka karlarna också säga». Och om
jag försvarar mig med orden: »Ja väl, men ej lika ofta
och icke heller på lika sätt som damerna», så skulle
de knappast känna sig övertygade. I det följande skall
jag emellertid anföra åtskilliga typiska exempel på
»starka» uttryck, som jag tror vara mera speciellt
kvinnliga. Här vill jag blott framkasta till prövning,
huruvida icke fruntimmer frikostigare än män begagna
sig av orden söt, rar, förtjusande, obeskrivligt,
gränslöst, rysligt förskräckligt o. d., dessutom
av så såsom förstärkande adverb och av upprepning,
t. ex.: »De’ ä’ så roligt, så roligt!» -- Såsom starka,
företrädesvis kvinnliga uttryck har jag för övrigt
antecknat: »en tokig hatt» (Fru Edgren Älvan s. 9),
»de där nya galna kapporna» (A. Agrell Familjelycka
s. 112); en dansk dam, som för första gången hörde
svenska uppläsas, och som förmodligen uppfattade vårt
språk som en underlig förvrängning av hennes eget,
utropade därvid: »Men det er jo et vanviddigt Sprog!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:52:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kvinnosp/0026.html
