Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller själv upphetsad –, så kan det lätt gå illa;
t. ex. om han skulle taga en retad kvinnas bittra
ord för att fullkomligt korrekt angiva en åsikt,
som hon efter moget övervägande fattat och orubbligt
fasthölle. »Ond kvinna bär svärdet i munnen», säger
ett gammalt svenskt ordspråk; men också den kvinna,
som vanligen är god, kan stundom handskas ovårdsamt
med ordens skarpa vapen.
Absolutheten och överdriften i kvinnans sätt att
uttrycka sig blir mest påfallande, när hon plötsligt
slår över från en stämning till en annan. I Alfhild
Agrells lilla komedi En huvudsak förekommer en ung
fru, som, då hennes man säger nej till hennes begäran
om en ny hatt, utbrister:
»O, jag är den olyckligaste varelse, som finns på jorden!»
Men så snart mannen låter beveka sig, jublar hon:
»Jag har den snällaste och raraste man i världen!» [1]
Något liknande påträffas i fru Edgrens Kampen för
lyckan, där en herre på följande sätt sammanfattar
de utlåtelser, en ung dam haft om olika saker under
de senaste minuterna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
