Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa anmärkningar fora oss in på ett annat drag
i kvinnospråket. Hos alla sant kvinnliga kvinnor,
som ega aktning för sig själva, finnes ju strävandet
att behaga, att visa sig älskvärd, att iakttaga den
goda tonens fordringar, det passande, städade och
höviska. Och detta strävande röjer sig tydligt i
deras språk.
Att den bildade kvinnan i vida högre grad än
mannen lägger an på en långt driven artighet och
förbindlighet i uttrycken, antydde vi nyss. Hennes
omsorg att hålla sig inom artighetens och det
passandes gränser förmår henne att, när hon blir
tvungen att göra ett mindre behagligt meddelande,
framföra det på ett så skonsamt och förblommerat sätt
som möjligt. Om nu en sådan vink riktas till ett annat
fruntimmer, plägar detta genast förstå meningen,
men osäkrare är, om en karls trögare intelligens
uppfattar den. Däremot händer det ofta, att en kvinna
tror sig i en mans tal finna sådana förstuckna vinkar
eller pikar, ehuru han menar blott det, han sagt,
och intet annat. – Egendomligt är att höra fruntimmer,
som råkat i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
