- Project Runeberg -  Om kvinnospråk och andra ämnen /
32

(1917) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tvist med varandra söka att bevara den artiga
och förbindliga formen. I slutet av fru Edgrens
pjes Moster Malvina förekommer ett ganska hetsigt
ordskifte mellan huvudpersonen och hennes kvinnliga
släktingar; när nu damerna äro som mest bittra och
spetsiga mot varandra, äro de allra angelägnast att
inskjuta vänliga tilltalsord, t. ex. »Malvina lilla»,
»goda Lydia», »lilla goda fru Billgren». Ett annat
typiskt exempel på den kvinnliga metoden att förena
blidhet med skärpa är det välbekanta yttrande, en fru
skall ha haft till sin man: »Som du vill, min vän,
men här skall skåpet stå». [1]

Kvinnans strävande att i sitt tal – liksom i sitt
uppförande för övrigt – visa sig fin och belevad
yttrar sig också på andra sätt. Hon undviker allt,
som hon tror vara grovt, rått och simpelt [2]. Hur mycket hon annars älskar starka


[1]
Kvinnans motvilja för att använda det
direkta, klandrande, så att säga brutala ordet, tager
sig ofta uttryck i en generaliserande omskrivning.
Så t. ex. i A. C. Edgrens pjes Den kärleken s. 14;
en ung flicka, som menar, att den unge man, för
vilken hon intresserar sig, behandlar henne med ett
visst översitteri, uttrycker detta på följande sätt,
då hon säger honom: »Jag hade ändå väntat, att det
fanns somliga män, som hade någon finkänslighet
och någon rättskänsla!»
[2]
Den bildade kvinnan går vanligen ganska
långt i denna riktning. När det för hennes
man, bröder eller söner skulle falla sig naturligast
att tala t. ex. om sin skalle
eller sin näve, så skulle hon under samma
förhållanden ovillkorligen säga huvud och hand. -- Såsom
ett speciellt fruntimmersord torde man kunna
beteckna narras, som egentligen är en eufemism,
ty ordet betyder ursprungligen »gäckas», »skämta»;
det skulle ej gärna kunna falla en karl in att säga:
»Nu narras du» (om ej till en kvinna eller ett barn),
lika litet som en bildad kvinna (om hon ej vore utom
sig av harm) skulle säga: »Nu ljuger du».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:52:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnosp/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free