Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsteg i språket (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen var mycket torftigare, deras uppfinningar
voro få i jämförelse med nutidens, deras
samfundsförhållanden voro enkla, deras tankar om och
erfarenheter i det mänskliga själslivet voro ännu
mycket outvecklade.
Men däremot var inom fornspråket den grammatiska
byggnaden i de flesta avseenden mycket mera invecklad
än den, vi äga inom vårt nuvarande språk. Man hade
på den tiden en utomordentlig rikedom av särskilda
böjningsformer. Dessa bildades mestadels genom
ändelser, tillsatser i ordens slut, vilka ofta läto
orden svälla ut till ansenlig längd, men stundom
också genom tillsatser i ordens början, ibland även
genom ändringar inuti orden.
Nå väl, denna konstrika byggnad har efter hand
förenklats allt mer och mer. Ju längre ett av
dotterspråken framskridit på sin utvecklingsgång,
dess mindre är antalet av olika i språket begagnade
böjningsformer.
Huru genomgripande dessa förenklingar hava varit,
kunna vi lätt inse av några jämförelser.
I vår nuvarande svenska heter det t. ex.: »En stad
växer», »han såg en stad», »han gav en stad nytt
namn», »riket slöt förbund med en stad», »han
reste från en stad», »han bodde i en stad», »stad!
du skall förstöras!» alltså låta vi ordet »stad»
vara oförändrat, fastän det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
