Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsteg i språket (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försiktiga »sättet» (konjunktiven) och i det
befallande (imperativen), utan dessutom också i ett
särskilt »önskesätt» (optativen). Och slutligen
består sig det grekiska verbet icke allenast med
handlingsform (aktiv form) och lidandeform (passiv),
utan därjämte även med en egendomlig »mellanform»
(medium). Allt detta gör, att ett grekiskt verb
kan uppträda i ett stort antal böjningsformer; av
ett och samma verb kunna, har man beräknat, bildas
femhundranio (509) olika till predikat användbara
former. Och ändock är grekiskan icke på långt när
så fullständig i verbens böjning som urspråket;
i detta hade verbet långt flera former, så många,
att deras beräkning blir osäker.
Hur många olika former av ett svenskt verb kan man
då i våra dagar använda till predikat? Läsaren är
troligtvis icke beredd att på rak arm besvara frågan,
och jag vill därför hjälpa till vid beräkningen.
Rikast på olika former är ett s. k. »starkt»
verb (med växlande vokaler i första stavelsen),
t. ex. binda. Men sådana former som (att) binda,
bindande, (han är) bunden, (han har) bundit böra
vi ej räkna med, ty de kunna ej ensamma utgöra
predikat. – Vi få alltså följande sinsemellan olika
predikatsformer: binder, binda, binden, binde, bind,
bindom, band, bundo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
