Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsteg i språket (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bunden, bunde, binds, bindas, bindens, bindes [1], bands, bundos, bundens, bundes – alltså allra högst 18
olika; och detta är ändå det högsta möjliga antalet,
ty de flesta andra verb hava färre, och av de anförda
formerna äro bindens och bundens föga brukliga. Högst
aderton olika former, det är ju en ren obetydlighet
mot grekiskans 509!
Är då verkligen, kan man fråga, den nutida svenskan
så mycket fattigare än den klassiska grekiskan? Har
ej vår tids svensk i sin makt att göra lika fina
åtskillnader i betydelsen av verben, som forntidens
grek kunde göra?
Jo, för visso. Men han begagnar andra medel. I stället
för ett enda, genom ändelser eller på andra sätt böjt
ord begagnar svensken vanligen flera ord. De särskilda
personändelserna ersätter han genom pronomen: jag,
du, han, hon, det, vi, I eller Ni, de, de särskilda
märkena för tidsformer eller utsägesätt (modus)
med hjälpverb, t. ex. har, hade, skall, skulle, må,
måtte o. s. v.
På alldeles motsvarande sätt har vårt nutida språk
i de här förut anförda uttrycken »från en stad»,
»med en stad», »i en stad» fått särskilda småord
(näml. prepositioner) i utbyte mot de forna
kasusändelserna (de övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
