Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsteg i språket (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i (skrift-)språket, utan också återinföra så mycket
gammalt som möjligt.
Denna förvända uppfattning, som ville gälla
för historisk, men i själva verket måste kallas
ohistorisk, kan naturligtvis ytterst förklaras
därav, att dess förfäktare vida bättre kände
till de gamla, döda språken än de nyare, nu
levande. Särskilt hade latinet och grekiskan
tagit brorslotten av deras ungdomsstudier;
dessa s. k. »klassiska» språk ansågo de såsom de
förnämsta, såsom de yppersta uttrycksmedlen för
människotanken. Och då latinet och grekiskan ägde
en rik och invecklad grammatisk byggnad, trodde de,
att en sådan vore ett nödvändigt villkor för ett
språks fullkomlighet och ändamålsenlighet. De
förstodo icke, att de nyare språken äro lika
uttrycksfulla, lika fullständiga – eller noga
taget ändå uttrycksfullare och fullständigare –,
ehuru de bruka enklare uttrycksmedel, och att de äro
fullkomligare än de gamla därigenom, att de bortkastat
mycken onödig omständlighet och sålunda spara onödig
kraftförbrukning.
Den tidens forskare hade ännu icke tillräckligt
behjärtat den sanningen, att språket i främsta
rummet är ett medel, ett verktyg för innehållets
meddelande. Ju mera enkelt och praktiskt detta medel
eller verktyg är, dess bättre är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
