Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsteg i språket (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsirade? Och slutligen måste man väl medgiva, att
en skald eller en vältalare visst icke är beroende av
så oväsentliga ting som större eller mindre tillgång
på böjningsformer i språket. Att han kan göra sin
framställning omväxlande, skön och kraftigt inverkande
även med ett av de allra mest förenklade språken,
därom vittna ju tillräckligt Englands stora skalder
och vältalare i nyare tid.
Jag hoppas, att mina läsare nu känna sig övertygade,
att von Kraemer hade rätt i sitt yrkande och att
hans lärda vedersakare, som då för tiden lyckades
få allmänheten på sin sida, hade orätt. Att anföra
flera bevis torde alltså nu vara obehövligt.
Men emellertid böra vi ej förhäva oss över 1850-
och 1860-talens svenskar, därför att de omfattade
ett svärmeri för det gamla, som nu förefaller oss
orimligt. Ty i det stora hela sitta vi och våra
samtida ännu kvar i samma villfarelse, och vi finna
oss ännu tåligt i den betydliga skiljaktigheten mellan
vårt skriftspråk och vårt talspråk, en skiljaktighet,
som är större än hos något annat av kulturfolken och
som gör oss mycken olägenhet. Vi bli ju tvungna att
på sätt och vis lära oss två svenska språk i stället
för ett; och vi hava mycket svårt att bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
