Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda ord (1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Latinet, ehuru splittrat i flera dialekter, lever
ännu under namn av italienska, franska, spanska
o. s. v. Visserligen säger det vanliga talesättet, att
nygrekiskan är en »dotter» av den klassiska grekiskan,
de romanska språken »döttrar» av latinet. Men detta
bildliga uttryckssätt är vilseledande. Man kan icke
uppgiva någon tidpunkt, då »dottern» föddes, eller
då »modern» dog, utan övergången från det gamla
till det nya har skett småningom; och därigenom att
förändringarna följt varandra under en så lång tid,
har skillnaden mellan det moderna och det klassiska
blivit så stor.
Till sin art är skillnaden ingen annan än den, som
råder mellan den nyare och den äldre svenskan.
Vill någon kalla 1200-talets svenska, sådan vi finna
den i äldre Västgötalagen, för ett dött språk,
så kunna vi bedja honom jämföra detta språk med
det, som på 1300-talet skrevs av författaren till
»Konungastyrelsen» eller av Birgitta, och åter detta
med språket i biskop Thomas’ sånger om Friheten
och om Engelbrekt, och vidare jämföra Thomas’ språk
med Olavus Petris, dennes med Gustaf II Adolfs och
Stiernhielms, desses med Freses och Dalins, desses
med Kellgrens och Tegnérs, desses med Rydbergs och
Snoilskys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
