Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda ord (1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stundom kunna enkla verb, avledda av allmänt brukliga
nomina, hava råkat i glömska.
Så t. ex. dryga (= göra dryg), som förekommer i Per
Brahes Oeconomia eller Huuszholds-Book (skriven
1581): »the deelar, som man kan dryga kött, fläsk,
fisk medh, såsom är rofvor, kåål, ärter, gryn, böner,
senap, löök, äticka, sööt och suur miölck», och på
ett annat ställe i samma bok: »man hafver sådant i
förrådh, ther man aldeles wäl drygar maaten medh
[1]. Intransitivt (= bliva dryg) förekommer verbet i
en annan hushållsbok av 1756.
För att uttrycka begreppet bliva döv hade man fordom
verbet dövna. I den dystra skildring av ålderdomen,
varmed Stiernhielm slutar sin Hercules, heter det:
»Örone döfna sin koos», varemot svarar ett ställe
hos Paulinus-Liljenstedt (1694): »Hans öron döfna
bort». Ordet återfinnes ännu ett par gånger i
Adlerbeths metriska översättningar från latinska
skalder, t. ex.
»O med hvad bön skall helga
Jungfrurs tropp anropa den re’n för sången
Döfnade Vesta?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
