Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru den gamla isländska litteraturen kommit till oss (1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bibliotek förvarade isländska handskrifterna,
den s. k. Bergsboken, enligt min beräkning är
sammansatt av 105 fårskinn. Denna handskrift
överträffas likväl betydligt i storlek av den
s. k. Flatöboken, som tillhör Kongl. Biblioteket i
Köbenhavn. Några handskrifter hava i senare tid fått
namn efter skinnets beskaffenhet, t. ex. Fagrskinna,
Gullinskinna, Morkinskinna, Hrokkinskinna (=
skrumpen-) m. fl.
Av skinnet utskuros rektangulära stycken, vart och
ett lagom stort att efter hopvikning på mitten bilda
två sammanhängande blad. Bladets storlek motsvarar
i allmänhet våra kvart- eller oktav-volymers,
mindre ofta folianternas och ännu mera sällan de
små formatens. Av några (vanligen 4) par blad,
lagda inuti varandra, bildade man ett s. k. lägg
(motsvarande ett ark; det gamla isländska namnet är
kver), som stundom sammansyddes i vecket. När alla
läggen blivit fullskrivna, genomdrogos de i ryggen
med skinnremmar, som därefter fästes vid pärmar av
skinn eller trä. Somliga handskrifter hava dock icke
varit försedda med permar. Märkena efter de nyssnämnda
remmarna är ofta av vikt, då det gäller att avgöra,
om numera skilda blad en gång hava tillhört samma
skinnbok. Många skinnböcker hava för övrigt först i
nyare tid blivit inbundna, varvid bokbindaren ofta
förfarit så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
