Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru den gamla isländska litteraturen kommit till oss (1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu mera rumbesparande än de hittills nämnda är en
annan förkortningsmetod, välbekant för var och en av
oss, som plägar till eget bruk göra anteckningar,
vilka icke behöva vara begripliga för någon annan, –
nämligen att endast med begynnelsebokstäverna beteckna
sådana ord, som ofta förekomma, eller vilka man av
annat skäl lätt kan gissa sig till. På detta sätt
förkortas i synnerhet nomina propria, i det ett sådant
endast på det första stället, där det förekommer i
handskriften, blir fullständigt utskrivet; – händer
det, att detta första ställe blivit utplånat eller
bortrivet, så kan man lätt stanna i ovisshet om
namnets rätta form. Andra ord, som vanligen betecknas
endast genom sin begynnelsebokstav (helst efterföljd
av en punkt), äro böjningsformer av verben hafa, heita
och segja [1], kasusformer av substantiven konungr,
dróttning, jarl, son, dóttir m. fl. Oftast,
icke alltid, giver sammanhanget vid handen, vilket
ord en dylik förkortning betecknar; men huruvida
skrivaren menat, att verbet skulle ha stått i presens
eller imperfektum, i indikativ eller konjunktiv, att
substantivet skulle läsas med eller utan slutartikel,
det blir ej sällan omöjligt att avgöra; och sådant
har säkerligen varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
