Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eder». Gossen fick sin önskan uppfylld; hans moder,
som också var tillstädes, måste lämna huset utan
honom. – En tredje fosterson till Nial, Torhall
Åsgrimsson, skall hava blivit så häftigt gripen
av underrättelsen om Nials död, att hans ansikte
svullnade upp och ur hans öron strömmade blod, som
icke kunde stämmas förr, än han föll i vanmakt. Han
hängav sig sedan lidelsefullt åt uppgiften att hämnas
sin älskade fosterfader.
I en annan saga berättas om hövdingen Gudmund, med
tillnamnet »den mäktige», att han som liten gosse
en dag satt bredvid sin sovande fosterfader och med
handen fläktade bort myggorna från gubbens skalliga
huvud. Gudmund fick då av sin illsluge broder Enar
det rådet att driva bort myggorna med en liten yxa,
han hade. Han gjorde så och kom därvid att såra den
gamles hjässa. Sedermera kunde Gudmund aldrig rätt
hysa förtroende till sin broder.
Om fosterföräldrarna hade egna barn, plägade mellan
dessa och fosterbarnen uppstå en vänskap, som varade
för hela livet. Därför kunde ock ynglingar eller män,
som på annat sätt blivit vänner, genom att under
vissa ceremonier ingå »fostbrödralag» förbinda sig
att ständigt hålla samman och understödja varandra,
liksom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
