Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teologen emot Skriften - Historiens vittnesbörd om afgudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afton till söndags morgon", Dessa voro judiska kvinnor och
arbetade därför icke, ej heller handlade de på sabbaten.
Därför måste de ha en dag, på hvilken de kunde utföra denna
handling. Denna dag var fredagen, som inkom mellan de två
sabbaterna, Räkna vi nu från onsdagsaftonen vid
solnedgången, till lördagskvällen samma tid, så få vi jämt „tre dagar
och tre nätter".
När uppstod han? „På tredje dagen, enligt skrifterna",
nämligen vid solnedgången på lördagsaftonen. Enligt Guds
anordnande vid skapelsen blef det natt först och dag sedan.
Den nya dagen börjar därför på aftonen då mörkret inbryter.
Hvarför är man så angelägen om att göra dessa tydliga
ord om intet? Just därför att man länge sökt inbilla folket,
att jul, påsk, långfredag och fastan, som förbindes med
långfredagen, härleda sig från och utgöra en del af den tillbedjan,
som är Gud behaglig och Kristus till ära. Vi vilja anföra några
af historiens vittnesbörd för att uppvisa deras upprinnelse.
Och själfva lektor Waldenström har ju erkänt, att julen är
en „hednisk fest", men det kostade en krona pr, person att få
höra honom säga det. Han uppmanade oss likväl att fira den.
Historiens vittnesbörd om afgudarna.
Fastan. Historieskrifvaren Hislop, stödjande sig på Diodorus
Siculus säger: „40 dagars fasta är lånad direkt från tillbedjarna af
babyloniernas gudinna. Sådan 40-dagars-fasta på våren hålles af Yegidis.
djäflatillbedjarna i Koordistan, hvilka hafva ärft den från babylonierna.
Denna egyptiska 40-dagars-fasta firades uteslutande till åminnelse af
Adonis, d. ä. Osiris, den store medlareguden. Osiris omtalades i
Egypten på en gång såsom både son och sin moders make. En af hans titlar
var, „Make till sin moder". (Hislops „Two Babylons", sid. 35.) Vidare
säger han: „40 dagars fasta firas utaf de hedniska mexikanarna, hvilka
allvarligen fasta i fyrtio dagar till solens ära, Ceres firades i en helig
fasta med stor sorg i fyrtio nätter. Dionysius den lille (omkring 525)
sysslade ifrigt med att amalgamera de hedna och de s.k. kristna festerna.
Katolikerna lära, att Maria, „Madonna", som är
italienska ordet, motsvarande det kaldeiska Baalti, på svenska „Vår
fru", „ födde gud". Skriften däremot lär, att Jesus är Guds
Son, icke gud. Här ha vi således lösningen på gåtan. Det är
solguden Balder, Baal eller Zeus, som vi genom hans
löntagande prester blifvit ledda att dyrka. Nimrod var jordens
förste konung samt byggare och grundläggare af staden
Babylon, egendomsväldet och rangskillnaden. Efter sin död
förgudades han och kallades sedan Baal, d. ä. herre, Adonis (den
sköne), Tammus (den begråtne). Presterna lärde, att han blef
dödad af Titan(Höder), en mycket fientlig gud. men att Astarte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
