Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiens vittnesbörd om afgudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke underligt, att naturbarnet förnummit en känsla af
vämjelse inför den „heliga" damens gengångare. — Smaklig måltid!
I Mose lag finnes ingen „40 dagars fasto"-ordination, och
i den apostoliska församlingen är intet spår af den, men till
judarnas påsk hörde bittra örter och osyradt bröd, som åts i
sju dagar. Däraf finnes ej ett spår hos katolikerna.
„Skärtorsdag har sitt namn af skära, rena [Baals prester skuro sig
med knifvar]... Kyrkofäderna kallade denna dag kalkens födelsedag,
emedan nattvarden på den blifvit af Jesus instiftad.(?) Den firades länge
i Sverige." (Ekbohrn.)
Att detta strider mot skriften ha vi redan visat, ty Guds
Son dog på onsdagen. Och att detta symboliserar den
eld- eller djäflatillbedjan, som Paulus varnar för i 1 Kor. 10:, vilja
vi låta historien bevisa. Från ett verk, kalladt „Rom i 19-de
århundradet", lånar Hislop författarinnans beskrifning om livad
hon där själf sett under „påskveckan":
„Ett stort kors hängdes från taket öfver St. Peters graf. Det
öfvertäcktes alldeles af oräkneliga små lampor, som gaf det ett utseende af att
vara en enda stor eldbrand och bibehöll ett briljant sken under natten.
På „skärtorsdag" började vårt elände, ty allehanda folk från de kungliga
till den uslaste tiggare samlades i kyrkan. Vakten höll vägen öppen för
en väldig procession af prester, kardinaler med deras långa vaxljus,
glimrande kostymer och släpbärare, därefter gick påfven under en
karmosin-färgad himmel, bärande hostian („Jesu lekamen och blod") i en låda. När
han kom under eldkorset, kastade han sig framstupa inför korset och
hela följet gjorde på samma sätt. Deras ödmjuka ställning stod i skarp
kontrast emot deras dyrbara och lysande dräkter."
„Hostian, som I veten, är verkligen Kristi lekamen och blod, skulle
begrafvas. Den bars ifrån Sistine kapellet genom mellersta gången till
Paulina kapellet, hvar den öfverlemnades i grafven under altaret, som
där blifvit beredd att mottaga den... Jag har aldrig kunnat utröna,
hvarför Kristus skulle begrafvas innan han dog. Alldenstund han icke
korsfästes tills på fredag, synes det underligt att begrafva honom på torsdag.
Likväl begrafves han i alla romerska kyrkor på torsdags förmiddag, och
där ligger han till „Saturday noon" (lördags middag), för orsak bäst känd
till dem själfva. (Lördag kallas Saturday efter guden Saturn, och det är
just detta namn, som röjer katolikernas hemlighet i denna akt, tillägger
Hislop.) Han påstås då uppstå ur grafven vid ljudet af kanondunder,
klockringning och trumpetblåsning, hvilka alla varit omsorgsfullt
öfverbundna sedan torsdagen för att icke djäfvulen skulle komma in i dem."
Hislop tillägger vidare: att Bel, babyloniernas „eldgud, kallades
Saturn, och lördagen är hans namnsdag, hvarför han sades uppstå vid
middagstiden Saturnidagen. Ofvannämnda verk offentliggjordes 1818, och
det kastade ett obehagligt ljus öfver den romerska hedendomen, därför
flyttades uppståndelsetiden 1845 från middagen till kl, 9 på aftonen för
att icke vara så alldeles lika de gamla saturnalierna."
Långfredagen eller Frejas — romerska namnet på
kärleksgudinnan Astarte-Venus — långa dag firas till minne af
hennes sons (den inkarnerade guden Balder) våldsamma död
och är slutpunkten på 40 dagars fasta. Då ristade sig
fordom hennes prester med knifvar och piskade sig med ris, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
