Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiens vittnesbörd om afgudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att då man ej kan utrota Venusdyrkan, så borde man hålla Venus för Maria,
på det att Venus måtte uppgå i Maria. Men det är icke blott till
gudinnan Venus som Maria är den kristna arftagerskan, utan äfven till flera
andra hedniska gudinnor,... bland dem Freja."
Julens „Jesus" och födelsedagen firades flera hundra år
före Kristus, till åminnelse af den babyloniske Nimrods nya
födelse. Presterna lärde, att han lät „inkarnera" sig i sin förra
gemål, drottning Astarte, och hon nedkom med gudasonen vid
midvintersolståndet. Däraf uppkom jul, som betyder på
kaldeiska: „ett nyfödt barns dag". Den store Baal var åter bland
folket, och Astarte kallades därför Athor, d. ä. „guds moder".
Ur Nyströms Kulturhistoria, citera vi följande: „Fyra hundra år
före Kristus firades Mitras födelse den 25 dec. Mitras eller Mithras skulle
föreställa ljusets gudom och äfven Venus och var en del i en kaldeisk
tre-enighet: Ormazd, Anahita och Mithras" (eller Brahma, Vishnu och
Siva). (2 B. Sid. 73.) — (277 A. D. arbetade denna läras anhängare på
att införlilva den med Jesus-namnet.)
Hislop säger: „I den kristna kyrkan finnes intet spår af julfesten
tills i det tredje årh. Men långt före det kristna tidehvarfvet firades bland
hedningarna en fest vid samma årstid till ära för den babyloniska
himlens drottnings son."
„Julgranen, så allmän bland oss, var alldeles lika vanlig i hedna
Rom och Egypten ... Dagen kallades af kaldeerna juldag, d. ä. „barnets
dag", och de hedniska anglosaxernas förfäder firade den långt innan de
kommo i beröring med kristendomen. Hedendomen firade denna
födelsedag vidt och bredt. Det är icke något tvifvel om att hedningarnas fest
vid vintersolståndet, eller med andra ord julen firades till ära för och
åminnelse af den babyloniske messias’ födelse." (Hislops, „Two Babylons".)
Trollen fira julotta säger pastor Bergström i sin
„Arboga Krönika", tryckt 1892, hvari han bevisar, att denna
folktro var allmän i Sverige för femtio år sedan:
„Julottan fira trollen sin julotta före kl. 4. Den som då kommer
in i kyrkan, blir ihjälklöst af dem." (Sida 195.) Det är alltså trollens
julotta. Vidare bekräftelse härå gifves på sida 191, där det står:
„Tomten är kristnad och har fått många af skyddsängelns drag . . .
Skogsråen ha fått helgonens namn, deras gloria och deras blida
vänlighet mot människor, som söka deras gunst. I allt detta spelar dock
hedendomen in i sina mörka strimmor."
Därpå anför pastor Bergström ett formulär, som användes af dem
som „stämma blod", visande huru „Oden och Tor bytt namn med Kristus
och Petrus", och säger:
„Kristus och s:t Peter de gingo öfver en å
för att stänga vatten.
Men liksom flon
så stämmer jag blo´n
i namn faders, sons och den helige andes."
I Uppland rådde samma folktro, och man sade, att
„dödingarna samlades i kyrkorna, när folket gått i säng"; men
de voro ej fullt så argsinta där som i Arboga. Oss veterligt
har i detta stycke sedan dess ingen omvändelse egt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
