Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiens vittnesbörd om afgudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det redan anförda kommit till samma åsikt som när Lenacer.
en läkare och äkta romersk katolik i Henry VIII:des tid, först
fick läsa det Nya Testamentet, han sade: „Antingen är denna
bok icke sann, eller också äro icke vi kristna." Han såg med
ens, att Roms system och skriften äro direkt i strid mot
hvarandra.
Alla sektkyrkor ha byggt på den katolska grunden och
ha dessa Isis-Horus-Seb-fester och symboler gemensamt.
Hvarken teatern, krogen eller prostitutionen kan utrotas ifrån de
land, där dessa kulturinstitutioner försvaras med lag och
militär. Den egendomslöse judarnas Messias är och förblifver en
förargelseväckande protestant till alla, som bygga sig ett torn
och göra sig ett namn.
Teatern, krogen och bordellen ha varit i kyrkorna förr,
men genom Luther och reformationen, då läsarna voro
verkliga läsare, blottades styggelsen, så att inrättningarna
fördelats. Nu börja delarna åter sammanfalla genom
presterskapets anordnade lustspel om „de fåvitska jungfrurna", „Karins
hvita kläder" m. m. och därför vilja vi ur „Svenska Folket"
anföra följande, som visar köttets gudsfruktan hos „de
andligen ursinniga" i alla tider:
„Teatern uppslogs först i kyrkan, senare mot kyrkväggen, på
kyrkogården, utanför stadsmuren, på ett torg, på en gård eller en gata, som
afstängdes. Stundom byggdes scenen i tre våningar, den första
föreställde himlen, den mellersta jorden och den nedersta helvetet. . .
Skådespelarna utgjordes af prester, borgare och handtverkare. Man kunde hafva
ända till 500 statister i rörelse. Större stycken räckte i flera dagar . . .
Simons gästabud antyddes med bröd och fisk. När man skulle ha åska
afsköt man en bössa. Fottvagningen företogs ordentligt. När djäfvulen
skulle fara in i Judas, måste denne hålla en svart fågel framför munnen.
Djäfvulen hänger Judas in effigie; tarmarne rinna ut ur kläderna, och en
svart fågel flyger ur hans mun", o. s. v. „Påskskämt" var äfven en del
af gudstjänsten."
„Folket är samladt i kyrkan; presten står för altaret: han öppnar
boken, och man väntar med spänd uppmärksamhet att få höra honom
läsa. Men han förblifver tyst. Nu öppnar han munnen; en basunstöt
skallar i detsamma från predikstolen, där en narr synes i full dräkt,
presten smäller igen boken och springer ut, ropande: „April! April!"
Församlingen brister i skratt. Annandag jul firades narrfesten med en
förlöjligande gudstjänst i kyrkan som skulle vara ett begabbande af den
hedniska gudstjänsten; man åt, drack och spelade tärning på altaret,
brände skosulor i rökelsekaren och nere andra otroliga saker. Vid
åsnefesten (troligen föreställande Jesus ridande på åsnan till Jerusalem),
leddes en till prest utklädd åsna upp till altaret, där en skämtsam messa
afsjöngs." (Sid. 245.)
„Påsk var kristna (katolska kyrkans största fest, liksom jul varit
hedendomens... De kristna döpte midvinterfesten till Kristi födelse och
förlade sin största kyrkofest till våren, då de firade både döden och
uppståndelsen på en gång."
„Borgare och handtverkare kläda ut sig så godt de kunna, bära
masker af groft tillhugget trä, oxhufvuden, bockhorn, samt skria och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
