Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den oföränderliga prestlisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kär, i templet, under förevändning att guden önskade hennes kärleksfulla
umgänge, hvilket visar, att icke allenast deras egna utan ock mäktiga mäns
tillfredsställande genom de mest nedriga och djäfvulska knep alltid varit
målet för presternas handlingssätt ... När det assyriska riket var
införlifvadt med det babyloniska, voro orgierna i Mylittas, den babyloniska
Venus’ tempel, skändligare än alla andra; så att hvarje kvinna, hög eller
låg, var genom national bruket förbunden att infinna sig inför templet en
gång i sin lifstid och där gifva sig fal åt den som först valde henne; och
priset för hennes vanära betaltes till skattkammaren för att öka
presternas inkomster. Ett så fasligt faktum har varit betvifladt, men Herodotus
försäkrar det allvarsamt, och det har blifvit bekräftadt af andra
auktoriteter. (Sid. 14—15.)
Historieskrifvaren fortsätter: „Utan tvifvel drifna af de
hieroglyfiska sinnebilderna af lasten, så tydligt framställda och med slående
likhet målade i Mahadeos tempel, valde den gudinnas prester med flit de
skönaste kvinnor, som kunde finnas, och i deras spädaste år med stor ståt
och högtidlighet invigde dem, som det gudlöst kallas, till gudomens i
pagoden tjänst“. De blefvo undervista i hvarje konst att förföra och behaga
och till tjusningen af yttre skönhet lade deras listige förrädare de behag,
som uppkommo af talanger. Det var en oföränderlig regel hos hinduerna,
att kvinnorna icke böra befatta sig med litteratur, utom i detta vanärande
fall. Så snart dessa olyckliga varelser blefvo manbara, föllo de offer för
brahminernas lusta ... Dessa kvinnor anses likväl icke för vanhederliga,
de betraktas såsom gifta med afguden och deltaga i den vördnad man
visar honom ... Blir det någon afföda af deras brottsliga omfamningar,
betraktas den såsom helgad åt afguden; gossarne läras att spela på de
heliga instrumenten, som brukas vid högtidligheterna och döttrarna egnas
åt sina mödrars liderliga sysselsättning." (Sid. 69, 70.)
Tänk hvilket helvete dessa prester skapade åt de arma
kvinnorna, men det var en ljuf himmel jämförd med vår tids
nunnekloster, bordeller, „Oftedalhem" och prestbedrifter, som
störtat millioner kvinnor i den af dem underhållna skammens
bottenlösa afgrund, hvar de sitta ornamenterade med den
hinduiska och påfliga munkorgen.
Att icke denna fördummelse-religion emanciperat
kvinnan, utan i stället gjort henne till en lekboll, handelsvara och
trälinna, bevisar bäst, att det är ormens ande och drakens
frälsning, som drifver den, och att Guds, Kristi, sanningens och
folkets röst kväfves utaf antikristerna, som höjt sig på Kristi tron.
Satan regerar medelst ett falskt evangelium i det affallna
presterskapets mun, och den som reser sig däremot får gå samma
väg ut ur samhället som Nazareen och hans lärjungar. Man
tycker detta är för hård dom, men jämför nu följande med
hvad vi anfört ur historien och skriften, så skall man finna,
att det är samma demonfrälsning, som talar ännu.
I Frankrike har man tvingats att utvisa jesuitmunkarna,
därför att de i samband med militärmakten arbetat på att störta
republiken i ett nytt blodbad. De strömma in i England, men
folkets redlige styresmän söka värna landet ifrån de följder,
de föra med sig. Hela den ohyggliga svärmen beger sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
