Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämmerropet från hela Jordens kvinnor - Kvinnans värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Under de sju århundraden, den polska nationen kämpat mot
teutonerna, är det nu andra gången en kvinlig röst höjer sig för det
förföljda folket mot tysk orättfärdighet. Första gången hände det, då
drottning Hedvig hotade den tyska ordens stormästare med den
gudomliga vreden, och kort därefter led orden det afgörande nederlaget vid
Grünwald.
Nu vädja för andra gången alla polska kvinnor, alla polska mödrar
mot det tyska barbariet och mot det orättfärdiga straff, som tillfogats
deras barn — hvem vet om icke framtidens skuggor dölja ett nytt
Grünwald ...
Det är icke blott i våra nationella sträfvandens namn, men i
mänsklighetens, som vi appellera till alla folk, till alla de kvinnor, som hafva
ett modershjärta.
I sitt nationella högmod taga sig preussarne rätt att civilisera: de
tillåta icke, att ett folk, som är underkastadt deras ok, har andra
önskningar, andra förhoppningar än deras egna: de kränka de heligaste känslor
äfven i de små barnens hjärtan.
Vi begära i den sak, som fyller vårt sinne med harm, en dom af
alla de folk, hvilka själfva kämpat för sin rätt och frihet.
I den katolska skolan i den lilla byn Wreschen i storhertigdömet
Posen, en liten provins under preussiskt ok, befaller man de polska
barnen att bedja och läsa katekesen på tyska. Barnen, hvilka sedan sin
spädaste ålder äro vana att bedja på sitt modersmål, kunna icke lyda
lärarnas befallning. Man stänger då in dem i skolan, man slår dem, tills blodet
rinner. På en liten flicka sliter läraren upp munnen för att få henne att
säga bönen på tyska. De skrik, som de sålunda marterade barnen
upphäfva, komma en skara människor att samlas under skolans fönster.
Barnens föräldrar och målsmän utbryta i klagan. Men de klagoskri, som
mödrarna upphäfva, förnärma de preussiska myndigheterna; de beteckna
dem som uppror och åtala inför domstol de olyckliga kvinnorna och alla,
som velat inskrida till offrens förmån. Trots föräldrarnas och andras
vittnesmål, hvilka intygade, att barnen voro sårade, så att de icke kunde
hålla en bok i sina händer, blefvo de tjugo anklagade, som instämts
inför domstolen, dömda till fängelse under en tid, som varierade mellan ett
halft och halftannat år.
Men oerhördt och enastående är, att ehuru allmänna åklagaren
yrkade blott på ett ringa straff, domstolen ej brydde sig därom, utan dömde
äfven en dödssjuk kvinna, moder till sju barn, till det högsta straffet.
Hvilket hjärta uppröres icke vid tanken på de lidanden och den
tortyr, som pålägges dessa mödrar, hvilkas enda förbrytelse är att vara
mödrar och polska kvinnor!
Vi, som äro dessa olyckligas systrar, vi resa oss med en lefvande
bild af smärta inför alla andra folk och höja ropet: ,Rättvisa!"
Gifve Gud, att vårt rop måtte finna ett eko i alla hjärtan och
brännmärka våra bödlar med vanärans stämpel!" Polens kvinnor."
Finlands, Tysklands, Englands, Amerikas,
Sverige-Norge-Danmarks kvinnor ha alla sina brännande orsaker, och vi
förena oss omkring Rättvisan. Skaparen af himmel och jord skall
nu bestämma
Kvinnans värde.
Kvinnans värde kan icke bestämmas efter hennes mer
eller mindre sköna ansikte, välformade kropp, imponerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
