Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnans emancipering och seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaserneringsinstitutionerna — mannens civiliseringsmedel, öfver hvilka det till
„kristna" döpta baalistiska presterskapet breder en religiös
förgyllning. Därför kommer Skaparen den kränkta sanningen och
kvinnan till hjälp och säger: „Herren skall införa det nya i
landet, att kvinnan skall söka sig man."
Detta omslag i den hittills gällande ordningen visar, att
kvinnans förnedringstid är förbi. Hon går en motsvarande
seger och upphöjelse i möte. När Förlossaren aftäcker sitt
majestät, väljer hon honom till sin Konung. När Guds
faderliga frid och arf i ett oförgängligt paradis tillförsäkrar henne
ersättning för de lidanden, hon uppburit, väljer hon hans
namn, och hennes älskande hjärta finner sällskap i den
frigjorda mannen, som vid hennes sida kämpat och vågat för
sanningens och rättens seger.
Nu är det mannen, som väljer — i många fall endast
penninghögen, och guldgåsen får följa med såsom hans
tjänarinna. Kvinnan far den nåden att föda och försörja träfar
— soldater, som tvingas utgjuta sina lika olyckliga
medslafvars blod. Döttrar får hon den äran att föda till
kopplarevaror att underhålla och föreviga Bacchus och Venus-kulten —
herrarnas bekvämlighets-inrättningar.
Men se, det protesteras och demonstreras. Hören I ropet
från den framstormande folk-lavinen? Tyst! Dånet tilltager,
kommer närmare, och verlden bäfvar. Hvad är det? Jo, det
är den „civiliserade" verldens förorättade kvinnor och män —
mödrarna ropa: „Gif hit våra döttrar!" Fadern ropar: „Gif hit
min son!"
Rus- och prostitutionsfabrikanten ler. Men, gripen af
häpnad, fördubblar han polisstyrkan, drager ned gardinerna — han
vill dricka i fred, men känner sig likväl otrygg och gömmer
sig i källarhvalfven. Han trodde „folkparader" och
nykterhetsdemonstrationer voro tillskapade såsom säkerhetsventiler
för att lindra trycket öfver en öfverretad „upprorspöbel" och
skänka den sömnige en angenäm anblick öfver böljande
fantåg. Men demonstranterna drifvas till det yttersta, uppsynen
är bister. På en gång börjar det blixtra från himlen.
Jehovas röst blandar sig med kvinnornas. Hör du befallningen?
„Gif hit våra döttrar!" „Gif hit våra söner!"
Jehovas mördade, men uppståndne Son låter höra sin
genomträngande röst och upprepar Fadrens befallning, som
„säger till norr: Gif, och till söder: Förhåll icke! Haf mina
söner hit ifrån fjärran land (där de hållas i krigstjänst) och
mina döttrar ifrån verldens ände." Han sänder den
verkställande kraften, och så börjar kvinnornas segersång vid
utgången ifrån träldomshuset, hvarom skrifvet står:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
