Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
länder böra fordra att bli representerade i den kongress, som
skall leda fredsunderhandlingarna.
Vad Tyskland beträffar äro vi övertygade om, att de tyska
kvinnorna i lika hög grad som de franska och engelska fyllt de
plikter, som kriget kastat över dem, även om männens
erkännande ej i lika hög grad kommit dem till del. Kvinnornas eget
självmedvetande tycks dock ha växt under arbetet. På hösten
1915 inlämnade det tyska Kvinnorösträttsförbundet en petition
till tyska riksdagen med begäran att riksdagen efter krigets slut
måtte giva kvinnorna allmän, lika och direkt rösträtt till
riksdagen.
Förbundet motiverade sin begäran särskilt med hänvisning
till att efter kriget varje stat ställes inför nödvändigheten, att till
statens fördel utnyttja alla de krafter, som stå till dess förfogande,
att bruka dem i samhällets tjänst, och att giva alla medborgare
den tänkbarast bästa möjlighet till utveckling av alla goda anlag,
men att därtill fordras i främsta rummet alla myndiga
medborgares politiska frigörelse.
Det tyska Kvinnorösträttsförbundet är en ny organisation,
som vilar på mycket demokratiska principer. De båda äldre
rösträttsföreningarna däremot ha sammanslutit sig till »Riksförbundet
för kvinnans rösträtt», som intar en neutral ställning till de
politiska partierna. Såväl den nya som den gamla
riksorganisationen synes dock vara ganska verksamma, även om den
framgång de vunnit, vad männens uppfattning beträffar, till synes icke
varit så stor som i ententeländerna. Men man får icke förbise att
det övas en hård militär censur över den tyska pressen, och att
denna inte är rösträttsvänlig, kan man ju lätt tänka sig.
Fru Marie Stritt, ordförande för den nya organisationen,
anser också, att den antirörelse, som låtit höra av sig på skilda
håll i landet, är ett vittnesbörd om den förändring till det bättre
i kvinnofrågan, som kriget framkallat i den allmänna opinionen,
då det först är, när man börjar frukta för framgång för
kvinnorörelsen, som antis organisera sig.
Ett och annat erkännande även från männens sida kommer
dock fram, såsom då d:r Hugo Lindemann skriver i Kommunale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
