Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
automatiskt sjunkande tills den för männen bestämda
åldersgränsen inträtt.
Statsministern förklarade att det var regeringens avsikt
att framföra den kvinnliga rösträtten. Han ansåg den
föreligga i fullt utrett skick. Såtillvida kunde man alltså känna
sig lugn, men hur skulle nu förstakammarhögern förhålla
sig? Därom visste man intet.
Omedelbart efter riksdagens öppnande tillställdes
riksdagens alla ledamöter ett meddelande att Englands kvinnor
hade fått rösträtt och att Sveriges kvinnor fordrade att
deras fråga löses vid innevarande riksdag. Till firande av
de engelska kvinnornas seger avhöllos möten och fester,
varvid den engelska rösträttsrörelsens historia genomgicks.
Man hoppades mycket av Englands exempel, då detta förut
ofta framhållits som ett betydande skäl för Sverige att
icke företa en reform som ett så stort kulturland med
en så gammal rösträttsrörelse inte hade vågat sig på.
När den k. propositionen var framlagd fattades
resolution av 206 F. K. P. R. samt ett antal andra
kvinnoorganisationer med yrkan på beslut vid 1918 årö riksdag om
rösträtt och valbarhet åt Sveriges kvinnor. Vid frågans
behandling i konstitutionsutskottet tillstyrkte majoriteten, men
samtliga högermedlemmar reserverade sig under
framhållande av det önskvärda i en ytterligare utredning av
vissa punkter.
I debatten visade det sig att det halsstarriga motståndet
ännu var vid friskt liv. Man hade trott det vara brutet
sedan professor K j e 11 é n vid föregående riksdag förklarat
sig omvänd, visserligen icke därför att han trodde att
kvinnans indragande i politiken gagnade vare sig staten
eller kvinnan, men därför att han ansåg att motståndet
under nuvarande förhållanden var ännu mindre gagneligt.
Men, oberörda av tidens och människornas utveckling och
krav framhärdade första kammarens högermän i sitt
oresonliga vägrande. I spetsen försvarades ställningen med rörande
ståndaktighet av professor H j ä r n e och riksarkivarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
