- Project Runeberg -  Kvinnornas Tidning / Årgång 1. 1921 /
2:2

(1921-1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Wickman & Stillström,<b<bGÖTEBORG.<bEtabl. 1848.<bHuvudaffär:	Filialer:<b<bKyrkogatan 23.	Viktoriagatan 8.<b<bTelefon 2656.<bTelefoners	Berzeliigatan	19.<b<b1037 - 917.	Telefon	2994.<b<bLinnégatan 57.<b<bTelefon 7655.<b<bFörsälja:<b<bSpecerier,<bKonserver,<bDelikatesser och<bSydfrukter<b<btill för dagen gällande priser.<b<bOrder till landsorten exp. omgående.
Wickman & Stillström,



GÖTEBORG.

Etabl. 1848.

Huvudaffär: Filialer:



Kyrkogatan 23. Viktoriagatan 8.



Telefon 2656.

Telefoners Berzeliigatan 19.



1037 - 917. Telefon 2994.



Linnégatan 57.



Telefon 7655.



Försälja:



Specerier,

Konserver,

Delikatesser och

Sydfrukter



till för dagen gällande priser.



Order till landsorten exp. omgående.


Nyttiga Julklappar

till billigaste priser
hos



(Gustaf Byrmans
Enka

Korsgatan 10.

Göteborg, a

Kerstin

Lindahls

Blomsteraffär

Korsgatan 4

[-Manufaktur-St-]

{+Manufaktur-
St+} Kappaffär
Petsverk.

Gedigna uaror.

Presentkort.

Telefon 1913.

m

Vackert
urval för

Julen!

Viskafors

Gummisulor och
G ummiklr. eka r

till fabrikspris.

A.-B. Ferd. Lundquist&G:o

Göteborg.

Fastsättning av sulorna o. klackarne
ombesörjes.

der äktenskapet en affär, skall
firman innehålla hennes namn såsom
gift.

Även i äktenskap av gamla
ordningen torde föreligga en rätt till
mannens släktnamn av i huvudsak
samma omfång som i äktenskap av
nya ordningen. Däremot synes
enligt den mest gängse uppfattningen
i brist på uttryckligt stadgande
härom ej förefinnas någon skyldighet
för gift kvinna i äktenskap av gamla
ordningen att bära mannens
släktnamn.

I nya giftermålsbalken har
upptagits ett uttryckligt erkännande av
gitt kvinnas rätt att under
äktenskapet bära även sitt eget’
släktnamn. (Med hennes ”eget” namn
avses här flicknamnet.) Hon får
således "bära sitt eget och mannens
namn i förening”. Som
förutsättning för utövande av denna rätt har
emellertid ”till förebyggande av
oreda i namnförhållandena” stadgats en
skyldighet att däroan göra anmälan i
den ordning Konungen bestämmer.
Genom en särskild kunglig
förordning har föreskrivits, att den
sålunda föreskrivna anmälan skall ske hos
kyrkobokföraren, som har att
omedelbart därom göra anteckning i
för-samlingsboken.

Efter vederbörligen fullgjord
anmälningsskyldighet liar gift kvinna i
äktenskap av nya ordningen rätt att
såväl i privatlivet som offentligt
begagna sig av båda namnen. Hon har
även ett lagligen grundat anspråk på
att av andra betecknas med sitt eget
och mannens namn i förening.
Vederbörande myndigheter torde
sålunda vara skyldiga att ex officio
beteckna gift kvinna med de namn,
varunder hon upptages i
församlings-boken.

Även kvinna i äktenskap av gamla
ordningen har otvivelaktigt rätt att
bära sitt eget och mannens namn i
förening. Hon är härvid icke
inskränkt till flicknamnet, utan torde
vara berättigad att till mannens
namn foga även ett släktnamn, som
tillkommit henne i ett tidigare gifte.
En författarinna, konstnärinna, en
kvinnlig läkare eller annan
yrkeskvinna kan ju ha gjort sig känd just
under det tidigare äktenskapet, och det
kan då tänkas vara av ett verkligt
intresse för henne att behålla detta
namn under sin fortsatta
verksamhet. För kvinna i äktenskap av
gamla ordningen är vidare rätten att
bära båda namnen i förening ej
beroende av någon anmälan. Även
utan någon sådan synes hon sålunda
kunna fordra, att myndigheter och
enskilda respektera hennes önskan
att till mannens släktnamn foga ett
tillnamn, som av henne burits före
äktenskapet. Det torde emellertid
av praktiska skäl vara att förorda,
att förhållandet göres till föremål för
anteckning i kyrkoboken. Av de
regler, som gälla för kyrkobokföringen
synes emellertid framgå, att gift
kvinna icke på detta sätt kan få
antecknat ett namn, som hon burit i ett
föregående äktenskap.

Går man till nya giftermålsbab
kons regler för frånskild hustrus
namnrätt, faller det genast i ögonen,
vilken vidsträckt befogenhet hon fått
sig tillerkänd att välja mellan ”det
namn hon genom äktenskapet
erhållit” och "det namn hon hade såsom
ogift”, d. v. s. flicknamnet. Varken
för det fall att hon efter
skilsmässan väljer att behålla mannens namn
eller för den händelse hon föredrar

att återtaga sitt flidknamn, är hon
skyldig att därom göra anmälan. Ej
heller har fastställts någon viss tid,
inom vilken hon är skyldig att
bestämma sig för det ena eller del
andra.

Genom det nyligen avgivna
förslaget till lag om släktnamn, i
samband varmed även framlagts förslag
till ändrad lydelse av vissa nya
gif-termålsbalkens bestämmelser om gift
kvinnas släktnamn, har frågan om
hustruns namnrätt åter kommit i ett
nytt läge.

Enligt förslaget skall gift kvinna
i regel liksom förut erhålla mannens
släktnamn. Hon synes då ha såväl
rätt som skyldighet att bära detta
under äktenskapets bestånd liksom
efter dess upplösning genom makens
död. Till mannens släktnamn har
hustrun enligt släktnamnsförslaget
rätt att under alla förhållanden
såsom ”personligt tillnamn” foga sitt
eget flicknamn. Detta skall då
sättas framför mannens namn och fåi
icke genom bindestreck förenas med
detta. Någon anmälningsskyldighet
föreligger icke i detta fall.

Man har i förslaget ansett sig även
böra i viss mån tillmötesgå den
önskan, som i sannband med nya
giftermålsbal kens antagande uttalades
från kvinnohåll, att hustrun skulle
beredas möjlighet att även under
äktenskapen behålla sitt eget namn
såsom ett självständigt släktnamn. De!
har ansetts, att det för kvinnliga
af-färsidkare och läkare, för
Skådespelerskor, författarinnor, konstnärinnor
’c. i vissa fall kan föreilgga ett så
starkt intresse av att få -behålla sitt
förra namn, att hänsyn härtill borde
tagas i den nyå lagstiftningen om
släktnamn. Det föreslås därför i de
nya namnrättsliga stadgan-dena, att
gift kvinna i stället för mannens
namn skall ha rätt att ”behålla det
släktnamn, som tillkom henne före
äktenskapet, om hon i utövning av
yrke eller annan därmed jämförlig
verksamhet gjort sig känd under
namnet”. Det fordras emellertid, att
hon före vigseln gör särskild
ansökan därom hos myndigheten för
namnärenden, -som har att för varje
särskilt fall pröva, om de lagliga
förutsättningarna föreligga. Nämnda
ansökan kan avse rätt att i stället
för mannens namn bära antingen
flicknamnet eller ett släktnamn, som
tillkommit hustrun på grund av ett
föregående gifte och varunder hon
gjort sig känd. Kvinna, som
sålunda behållit sitt före äktenskapet
burna släktnamn måste för att få hära
mannens namn därom hos
vederbörande myndighet göra särskild
ansökan, som emellertid utan vidare må
beviljas. Har hustrun icke före
giftermålet gjort ansökan om
bibehållande av sitt förra namn, synes -hon
för framtiden vara avstängd såväl
från rätten att bära sitt flicknamn
såsom ett självständigt släktnamn
som från varje möjlighet att
begagna sig av ett under ett föregående
äktenskap förvärvat släktnamn,
varunder hon gjort sig känd. Detta är
en följd därav, att förslaget
inskränker sig till att låta ”kvinna, som
ämnar ingå äktenskap”, göra ansökan om
att få ”behålla släktnamn, som hon
bär och varunder hon i utövning av
yrke eller därmed jämförlig
verksamhet gjort sig känd”. En
yrkeskvinna, som av en eller annan
anledning icke ämnat under
äktenskapet fortsätta sin verksamhet utom
hemmet och som på grund härav ic-

Kvinnor i polisens

tjänst.

> ■1 ■

En behövlig1 eller obehövlig reform?

Det har länge varit ett av
kvinnorörelsens önskemål att se kvinnor
anställda i polisens tjänst. Det är ic
ke befattningar ne i och för sig man
eftersträvar. Det är helt enkelt ett
humanitärt krav.

Man begär, att de kvinnor och
barn, som av en eller annan
anledning få med polismyndigheten att
göra, där skola finna kvinnliga
tjänstemän med åliggande att, bredvid
andra polisfunktioner, behandla just
sådana fall.

— Är det så nödvändigt? säger ni
tvivlande.

Låt oss taga några exempel.

Vid sedlighetsförbrytelser mot
kvinnor och flickor sker förhöret, vid
vilket de förorättade få redogöra för
förloppet vid förbrytelsen, inför
endast män, en överkonstapel och en
eller flera konstaplar. — Är detta
en tillfredsställande ordning? Borde
icke dessa förhör verkställas av
kvinnliga tjänstemän?

Det förekommer ioke sällan, att
kvinnor, som råkat i konflikt med
rättvisan eller misstänkas för någon
förbrytelse, anhållas i sin bostad, och
att anhållandet, på grund av att
vederbörande håller sig undan på da-

ke före vigseln gjort ansökan om
bibehållandet av sitt förra namn, synes
sålunda enligt förslagets ståndpunkt
icke sedan kunna göra ansökan om
att få återtaga det namn, varunder
hon utövat sitt yrke, även om hon
kunde visa sig ha ett aldrig så stort
intresse därav. Hon kan ju
exempelvis på grund av före äktenskapet
helt och hållet oförutsedda
omständigheter plötsligt ställas inför
nödvändigheten att försörja familjen.
Skadan är härvid icke så stor, oin
det är under flicknamnet hon gjort
sig känd. Hon är då visserligen icke
berättigad att använda detta namn
enbart, inen kan dock sätta det
framför mannens namn. Utgöres
däremot hennes yrkesnamn av ett
-släktnamn, som hon erhållit i ett
föregående äktenskap, synes hon däremot
icke en-s ha rätt att bära det i
förening med mannens släktnamn.
Namnfrågan blir i ett dylikt fall ett plus
till de svårigheter, som föranledas
av att hon en gång avbrutit sin
verksamhet.

I fråga gift kvinnas släktnamn
efter äktenskapsskillnad har i
förslaget gjorts en förbättring så till
vida, som anmälningsskyldighet
ålagts frånskild hustru, som vill
återtaga sitt flicknamn. I motiven har
även framhållits vikten av att
hennes valrätt mellan de båda namnen
genom särskilda bestämmelser
begränsas till viss kortare tid efter
skilsmässan. Det intresse en gift
kvinna kan ha att efter skilsmässa
återgå till ett namn, som hon burit
i ett tidigare äktenskap, har därennt
lika litet här som i nya
giftermåls-balken vunnit beaktande.

gen, sker så sent på aftonen eller så
tidigt på morgonen, att den
brottsliga ligger till sängs. Påklädningen
försiggår, då ju ett flyktförsök kan
misstänkas, i poliskonstapelns
närvaro, måste kanske med våld
verkställas av denne i de icke sällsynta
fall, då kvinnan nekar att godvilligt
följa med till polisvaktkontoret.

Det har också hänt, att anhållna
och till arresten införda kvinnor
gripits av sådan förtvivlan, att de sökt
begå självmord. Det är därför
brukligt, att kvinnliga arrestanter på
polisvaktkontoret avklädas och
underkastas fullständig kroppsvisitation
för att fråntagas föremål, saxar,
knivar o. d., som de gömt hos sig med
tanke på ett självmord, i händelse de
skulle ”åka fast”. Även -denna
av-klädning och kroppsundersökning
verkställes av manliga konstaplar.

I de senast anförda exemplen
gäller det visserligen kvinnor, som
begått eller misstänkas för lagstridiga
handlingar, men man -måste ju ändå
finna den medfart de röna onödigt
hård. Att den, när det — som ofta
är fallet — rör unga flickor, vilka
just -beträtt lastens bana, bidrar till
att förslöa deras anständighetskänsla
och förhärda deras sinne är ganska
sannolikt.

Det är många flickor, ännu
knappast mera än barn, vilka på grund
av sedlig förvildniing råka i kollision
med polisen. Man har ingen
anledning betvivla, att de manliga
tjänstemän, som handlägga dessa ärenden,
förfara strängt rättvist, men däremot
kan man draga i berättigat
tvivels-mål, att de äro skickade eller
intresserade av att söka väcka dessa unga
flickor till besinning, få dem att
övergiva sitt lastbara liv och söka
komma in i ordnade
arbetsförhållanden. För kvinnliga polisfunktionärer
däremot skulle helt säkert detta
räddningsarbete framstå som en
synnerligen viktig och tacksam uppgift.

Polisen lämnar handräckning även
i många fall, där det icke är fråga
om brott. Barnavårdsnämnden
begär t. ex. att genom polisen få
avhämtat ett barn från föräldrar eller
fosterföräldrar, som vanvårda det
oöh icke godvilligt vilja lämna det
ifrån sig. Det blir då en manlig
konstapel, vilken ju i hem av detta
slag är den förfärlige buse, varmed
man skrämmer barnen, som nu
kommer och på sin arm bär bort den
gallskrikande och helt säkert mycket
olycklige lille ungen. — Det är
troligt, att den manliga styrkan här
be-höves för att ingiva de tredskande
foräldrarne respekt, men nog ville
man gärna se, att en kvinnlig polis
vore med och tröstande toge barnet
0111 hand. Inte sant, mödrar?

Mycket mera skulle kunna sägas
om behovet och samhällsnyttan av
kvinnor i polisens tjänst, t. ex. det
skyddsarbete som de, utrustade med
polismans befogenhet, skulle kunna
utföra bland den kvinnliga ungdom,
som synes stå inför faran att
gripas av storstädernas nattliv. Det
anförda må emellertid vara nog.

Värdefull Hedersgava!

Ett prima Guld- eller Silverur, Ur
kedja, Kikare eller Glasögon av högsta
kvalité, från förnämsta fabrik, erhålles
till ett humant billigt pris vid besök
hos John Wallberg, Södra Hamn
gatan 13, (mitt emot Museum.)

Och låt oss nu ett ögonblick dröja
vid de svaga och högst
otillfredsställande försök man i vårt land gjort
med kvinnliga poliser.

Egentligen ha vi inga sådana
funktionärer. Polisen i Stockholm och
Göteborg har visserligen kvinnor i
sin tjänst, på den förstnämnda
platsen sex, på den senare en, men
dessa kvinnor hava icke polismans
befogenhet utan äro endast en slags
handräckning åt den manliga polisen.
De bära namnet ”polissyster”, vilket
torde ha sin grund i att de
rekryterats ur sjuksköterskekåren, och
arbeta inom synnerligen snäva
gränser. De hava till åliggande att
underkasta de till polisvaktkontoren införda
kvinnorna kroppsvisitation (en
tämligen överflödig gärning, kan man
tycka, när det gäller kvinnliga
arrestanter, s-om kanske någon kvart
tidigare anhållits i sina sängar och
med våld påklätts av manliga
konstaplar) samt vidare att på ort och
ställe kontrollera de kvinnliga
brotts-lingarnes uppgifter om sina
personer, sina levnads- och
arbetsförhållanden m. m. Detta och kanske
kon-torsgöromål samt en -del andra
småsysslor är allt det arbete de svenska
polissystrarne hittills tagits i
anspråk för.

Det förefaller, som om våra
polismyndigheter icke skulle önska se
kvinnor i sin tjänst, och att de i de
städer, -där försök i denna riktning
gjorts, icke varit angelägna om att
experimentet skulle komma att giva
goda resultat, manande till nya och
utvidgade försök. Eller hur skall
man på annat sätt kunna tyda deras
absoluta obenägenhet att taga
polis-systrarnes initiativ, deras intresse,
deras kraft och förmåga i anspråk
för de omfattande arbetsuppgifter,
som ligga väntande på det område
det här är fråga om? Man har velat
påstå, att polissystrarne misslyckats

i sitt ar-bete, men man förtiger den
andel häri som det tillämpade
systemet har. Vad skulle en manlig
poliskonstapel inom lika snävt
uppdragna gränser och under samma ofria
arbetsformer kunna uträtta på sitt
område?

Man har anledning tro, att det
vaknande samhälleliga intresse, som
med den vunna medborgarrätten ger
sig tillkänna -bland kvinnorna, även
skall komma att sträcka sig till
frågan om kvinnan i polisens tjänst och
bringa den till en god lösning.

Till jämförelse med de -svenska
förhållandena meddela vi här nedan
några uppgifter om hur frågan för
ögonblicket ligger i Danmark. Även
där äro kvinnorna icke nöjda med
det tillämpade systemet, ehuru det
ju -svnes åtskilligt bättre än vårt
eget. Uppgifterna hava med
älskvärt tillmötesgående lämnats
Kvinnornas Tidning av en av Köpen-’
hamns poliskonstaplar, Fru
Alexandra Neve.

Köpenhamns kvinnliga
poliskonstaplar.

I Köpenhamn finnas f. n. fem
kvinnliga poliskonstaplar. (Man
ol>-servere benämningen ”konstapel" i
stället för vårt ”polissyster”.)
Samtliga tillhöra den bildade klassen. Tre

MARKNAD

har tagit sin början.

På grund av iåra stora prisnedsättningar
bjudas alla

Damer

ett utmärkt tillfälle att erhålla moderna
förstklassiga Manufaktur-varor inom de
olika avdelningarna till särdeles låga
priser. delvis understigande priserna före
kriget. Obs.! Beakta priserna i vära
skyltfönster. Obs.l Presentkort I alla
prislägen.

KV IN NORNAS
: T I D N 1 N G :

kostar endast 6 kr. per år.

Utkommer 1 gång i veckan.
Prenumeration å posten eller
å tidningens expedition,
Vallgatan 27, Göteborg.

Tel. 180 70.

Göteborgs Mönsteraffär

Engelbrektsgatan 9. Telefon 6607.

Försäljer erkänt bästa
tillklippnings-mönster för Dam-, Flick- och Gosskläder.

OBS.! Mottager egna tyger för
tillklippning och provning.____________________

Största urval av

Eleganta
Skodon

finner Ni alltid i

CITY Skomagasin.

Kungsgatan 51. Tel. 9179.

Adéle Gustafsson

Kungsportspl. 1, 2 tr. Tel. 3049

Sy a fel/er och Modesa/ong för

Klädningar, Dräkter,
Kappor o. Riddräkter

Säsongens ledande nyheter
inkomma dagligen från
förnämsta källor i utlandet
Hf siden framhålles särskilt:

Crepe Marocain,
Velours facormé’,
Crepe lamé,
Crepe siamois.

Endast en kupong af uarje
mönster!
Förstklassigt utförande.
Moderata priser.

Victor Swenson & C:o

Manufaktur- & Kappaffär
35 Kungsgatan 35.

KAPPOR, DRÄKTER

& KLÄDN1NGSTYGER.

Stort och välsorterat lager av Kläden.
Scbeviot. Siden m. m. för Kappor och
Dräkter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:53:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvtidning/1921/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free