Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot invändningen att det goda enligt en god skapares
afsikt ingalunda behöfde en så lång utveckling måste
framhållas, att det goda väl icke vore godt, om icke frivilja däri
skulle måsta tänkas värksam, så, att det godas princip genom
en oändlig utvecklingskedja till följd af fri vilja kämpar sig
till seger.
Antagandct att utvecklingen har ett mål och arten af
detsamma tydliggöres om vi t. ex. betrakta civilisationen.
Civilisationen, sådan densamma för oss framstår, är ju en
produkt af mänskligt arbete, af utvecklingen. Är väl
människan till för civilisationens skull, eller tvärtom. Bättre,
än hvad Royer-Collard i en uppsats om lag för
religionsbrott besvarar denna fråga, kan man väl ej göra det. Han
säger:
„De mänskliga samhällena födas, lefva och dö på
jorden; de fylla där sin bestämmelse . . . Men de upptaga icke
hela människan. Sedan hon egnat sig åt samhällets tjänst,
har hon dock öfver för sig själf den ädlaste delen af sitt
väsen, dessa höga förmögenbeter, medels hvilka bon lyfter sig
till Gud, till ett lif efter detta, till okända saligheter i en
osynlig värld . . . Vi, som äro personligheter, – individuella och
substantiella – fullständigt bestämda varelser, begåfvade med
odödlighet, vi hafva en annan uppgift än staterna."
Helt visst spåra vi äfven i öfrigt i den utveckling lifvet
i vår tid erhållit moment, som otvetydigt tyda på att
utvecklingen har ett mål, och fastän motsatsen närmast synes vara
för handen, börjar detta mål framskymta i snart sagdt alla
våra förhållanden.
Det har endast gått människan så att hon blifvit sitt
eget arbetes slaf. Hvad jag härmed menar har bäst
åskådliggjorts af en af våra inhemska artister, grefve Sparre, i en af
honom gjord omslagsteckning till 19:de århundradets historia.
Han framställer en gafvel af en väldig fabriksbyggnad. Det
är tidig morgontimma, så att elden ur tvännc fönster, – två
hemska ögon – och ur porten – ett väldigt gap – framlyser.
Denna vidunderliga jätte slukar människor, hvilka i kompakta,
oöfverskådliga leder strömma från alla sidor. Öfverst på
bilden ser man vår jord rulla sig i den svarta röken från de
tvänne jätteskorstenarne.
Ej under då om alt hvad själslifvet berör får ligga i
nedan. Hungerarméer hafva vi och frälsningsarméer hafva vi.
De förra vittna om de missförhållanden den till ensam norm
upphöjda utvecklingen vållat, de senare den fanatiska
öfvertro, de förras förtviflan gifva anledning till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
