Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsätta sig med dem, utan att hans helsa varder i
betänklig mån rubbad. Men vi skola besinna, och
ingen vän af nykterheten borde någonsin förgäta, att
det just är på en sådan, af öfveransträngning eller
sjukdom försvagad arbetare, på honom, som icke längre
riktigt orkar med att släpa för sig och de sina, som
bränvinet utöfvar sin största trollmakt. Hvilken
frestelse för denna fysiskt försvagade stackare, att för
några ögonblick i glaset dränka sina bekymmer, att
efter några supar känna sig pånyttfödd, modig, i stånd
att uthärda mödor och ansträngningar af hvad slag
som helst! Hvilken frestelse! Men just på honom
verkar också rusdrycken som mest förrädiskt och skall
snart störta honom i ett mångdubbelt djupare elände
än det, hvari han redan befinner sig.
Mina vänner! Då vi stå inför en så allmän, en så
djup och, jag vågar säga, en i allmänhet så föga
sjelfförvållad nöd, borde vi, om vi icke kunna räcka
verklig hjelp, åtminstone iakttaga en vördnadsfull
tystnad. Ty den, som icke hyser vördnad för olyckan,
för honom är säkerligen ingenting på jorden heligt.
Men huru många menniskor inse detta? Deraf att en
eller annan fattig verkligen lyckas krafla sig upp ur
dyn, ja, till och med nå en ansedd ställning, drager
man tvärt emot all logik den slutsatsen, att sådant
utan vidare skall kunna lyckas för alla, och att om
det icke sker, detta måste ha sin orsak i lätja eller
bristande god vilja. Och då arbetaren klagar sin nöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
