- Project Runeberg -  Några ord om samhällsolyckornas vigtigaste orsak och botemedel med särskildt afseende på dryckenskapen /
44

(1880) [MARC] Author: Knut Wicksell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla det för vår föreställning minst omensidiga har
varit späda barns utsättande och dödande. Yi veta,
huru vanlig denna sed ännu är bland alla vilda eller
halfciviliserade folkslag (huru pass rena vi sjelfva i
detta afseende kunna sägas vara, vill jag längre fram
undersöka), men i forntiden var den fullkomligt
allmän, ja t. .0. m. upphöjd till statsgrundsats. Plato
och Aristoteles förordade båda fosterfördrifning och
tilläto i nödfall barnamord, och vi ega verkligen ingen
rätt att tillskrifva dylika uttalanden från dessa män
endast dåliga och osedliga bevekelsegrunder *).

Det bör då icke väcka någon förvåning, om vi
äfven bland ett af forntidens sedligaste folk, judarne,
finna barnamord hafva varit icke blott vanligt, utan
till och med, såsom några uttalanden, hos profetena
tvinga oss att antaga, ursprungligen påbjudet i lagen.
Den motsägelse, som tyckes råda mellan två sådana
stadganden som Exod. 13 kap., 2:dra och 13:de
verserna, skulle då förklaras så, att då pentatevken efter

*) osedlighetens gräns deremot star onekligen efter
vår uppfattning Seneca, då han såsom ”god ekonomi”
anbefaller gamla och orkeslösa slafvars dödande. Huru föga
en menniskas lif under denna tid gälde, isynnerhet om
denna menniska var en slaf, framgår af sådana lagstadganden
som följande ur den äldre romerska lagen, att om en herre
dödade sin slaf, var han straff-fri, men om deremot en slaf
dödade sin herre, skulle icke allenast mördaren utan
samtliga hans medslafvar, ofta till ett antal af flera hundra
stycken, utan uppskof dödas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:15:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kwnoos/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free