Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen erkända rättigheter, då må dolken i
förrädarens hjärta vördas som en helig och dyrbar relik;
men vi må akta oss att tro, att vi själva kunna genom
våldsamma medel påskynda samhällsutvecklingen.
Sic vi t. ex. på det mycket omtalade »Amalthea»-dådet,
så kan visserligen här, om icke ur juridisk, så
åtminstone ur social eller allmänmänsklig
synpunkt ett slags nödvärn anses ha varit
förhanden; arbetarnas enda egendom, värdet av deras
arbetskraft, hade berövats dem genom inkallandet av
dessa utländska »black-legs». Man kan ju då i viss
mån säga, att de stackars olyckliga, nu dödsdömda
ynglingarna handlade eller trodde sig handla såsom
en, som bistår den i nöd stadd är eller sitt gods
återtaga* vill; men trängande kunde faran icke
sägas vara, så mycket mindre som fredsunderhandlingar
redan pågingo. Även efter den välvilligaste tolkning
kunna vi icke komma längre, än att våldet dock var
större än nöden krävde, eller det som kallas
nöd-värnsexcess — i förbigående sagt, ett brott
för vilket i vår lag intet särskilt straff finnes
utsatt, utan där domaren har att efter
omständigheterna pröva, om och i vad mån straffet må
nedsättas under vad i allmänhet å gärningen följa
bort. Låt oss hoppas, att denna synpunkt får
göra sig gällande åtminstone i den instans, som
sist dömer, och som står oberoende av lagens
bokstav, jag menar konungens benådningsrätt. —
Men detta var alltså en digression. Vad jag
egentligen ville komma till var, att om en så
förtvivlad och pessimistisk åskådning som Schröders och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
