Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s-bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KA.RL XV:S-BILDEN
Men det von Rosenska porträttet uttömmer icke
karakteristiken, är heller icke det enda, som vunnit allmän spridning. Väl
ej så ofta förekommande numera, men på den tiden särdeles
populär var bilden av Karl XV i Garibaldis röda skjorta och
svarta slokhatt, den sista placerad ledigt på sned. Det är den
folklige kungen från jakter och fiskafängen och muntra
sommarutflykter i det gröna, helt uppe i stundens förströelse men tillika
genom kostymeringen betygande sin honnör för allmänhetens
idol, den italienske revolutionshjälten. Där ligga livsglädje, skämt
och sång i luften, icke utan jägarhistorier och frisk aptit till den
väntande frukosten, men i bröstfickan bredvid cigarrerna har
kungen kanske instucket ett förtroligt brev från Napoleon eller
Viktor Emanuel eller åtminstone ett telegram från sin käre
broder Frederik den syvende.
Bägge dessa välbekanta porträttbilder hava i skriftlig form
sammanarbetats och vidare utförts genom Cecilia
Bååth-Holm-bergs och Erik Thyselius’ populära skildringar, vilka giva
ungefär den teckning av Karl XV och hans tid, som konungen själv
säkerligen helst velat se bevarad. Att kalla detta officiell
historieskrivning vore ett missbruk av ord, men kanske far den
nämnas ortodox. De hava berättat om konungen, sådan
audienssökande mötte honom, och sådan den stora allmänheten skådade
honom på lämpligt avstånd eller vid något snabbt ögonblick av
mera omedelbar beröring. De för dylika tillfällen avpassade
sidorna, hållningens majestät och den okonstlade folkligheten,
hava bestyrkts genom drag efter drag, det är samtidens egen
konungabild, det är Kung Karl men också ej litet av den typ,
som med ett muntert leende och en förtrolig blinkning nämndes
»Kalle i Fyrkanten». Vi förstå så väl, att denna gestalt måste
bliva innerligt kär för den släkt, som efter Karls muntra och
paradälskande regeringstid sett inbryta ett färgfattigt jämngrått
vardagslag med lantmannavälde och tullstrider, med storindustri,
klasskamp och sociala’ reformer. För de nu åldrande och för den
yngre generation, som lyssnat till deras berättelser, ligger gärna
morgonens solglans över Karl XV:s-tiden i skarp kontrast till
den dunstfyllda atmosfär, vari vi efteråt måst framsläpa vår
arbetsid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
