Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ungdomsåren - Karls självkarakteristik. Sanningskravet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLS SJÄLVKARAKTERISTIK. SANNINGSKRAVET
För att vara fluten ur Karls penna, är denna uppsats
jämförelsevis otadlig. Innehållet var också tillrättalagt för
granskaren, så ville prinsen att denne skulle uppfatta honom. Om detta
lyckades, må lämnas därhän. F. F. Carlson var en alltför
försiktig man att förråda sin uppfattning över en så ömtålig fråga
annat än möjligen under den allra pålitligaste diskretion, men
det vore icke likt hans goda blick för mänskliga svagheter att
hava låtit dupera sig av Karls försök till manhaftighet och
svärmiskt djupsinne.
Det är uteslutande ur synpunkten av en självbekännelse om sitt
»vilja vara», som uppsatsen har intresse. Prinsen vill framkalla
förtroende genom oskrymtad öppenhet, han vill vara fast i
vänskapen, djup i känslan, ihärdig i mödan och orubbligt lugn i
faran. Detta jämte enkelhet i seder och brinnande nationellt
sinnelag hägrar för honom som den eftersträvansvärda
idealbild, vilken han åtminstone hoppas kunna förverkliga. Vi känna
igen drag från Auberts porträttskiss, fastän färgläggningen är en
annan.
Sannolikt nog kände sig Karl fullt uppriktig, när han
nedskrev sin självkarakteristik. Med tiden fann han denna liksom en
del andra tanke- och känsloutgjutelser i de nämnda
koncept-och anteckningsböckerna värd att komma till fleres kännedom.
På åtskilliga håll skymtar sålunda, att han visat enskilda
personer dessa sina uppteckningar för att giva dem en riktig
uppfattning om sina intimaste åskådningar. Bl. a. berättar Viktor
Rydberg i ett brev från sin riksdagstid till S. A. Hedlund, huru
kungen efter en tillställning på slottet hållit honom ensam kvar
vid punschen och cigarrerna: först diskuterades politik, men
snart övergick Karl att utlägga sitt själsliv samt lovade oombedd
att visa R. de där anteckningsböckerna, där han skulle rätt få
lära känna honom. Rydberg var visserligen ganska smickrad av
den personliga tëte-à-tëten men förefaller rätt brydd av det
påtvingade förtroendet, och han torde åtminstone ej själv gjort
något för att få det uppfyllt.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
