Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från ungdomsåren - Kronprinsens förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN UNGDOMSÅREN
fasta natur skulle kvarhålla outplånliga spår i sitt inre af sin
första allvarliga kärlek . . . Någon tid före sin död yttrade han
sorgset till hennes broder, som fått tillträde till den sjuke
konungen : ’din syster har varit min enda kärlek — hade hon blifvit
min, hade jag varit en annan människa’. Den upprätthållande
makt, som ligger uti föreningen med den varelse, man håller
kärast av alla, beröfvades sålunda Carl XV uti hans tidiga
ungdom.» Till denna framställning har den flitige samlaren Birger
Schöldström fogat notisen: »Den qvinna, Carl XV som kronprins
ville par tout gifta sig med och för hvars skull han sade sig
t. o. m. vilja afsäga sig arfsrätten till Sveriges och Norges kronor,
var fröken Eugenie Montgomery (f. 1824; sedan gift med frih.
Liljencrantz).»
Eugenie Montgomery var dotter av den mycket beundrade
Mathilda Orozco i hennes gifte med Josias
Montgomery-Cederhielm. Uppgiften om Karls svärmeri för henne och hennes
genkärlek har senare bekräftats i Robert Montgomery-Cederhielms
lilla bok om Mathilda Orozco. Det finnes intet otroligt i
Schöld-ströms meddelande, att Karl i sin första flammande glöd ordat
om att uppoffra den furstliga ställningen för att få följa sitt
hjärtas val, men liksom -ihärdighet ej hörde till hans egenskaper,
var det säkert för alla hans instinkter en vid någon reflexion
orimlig tanke att uppgiva en position, som efter hans eget ofta
citerade yttrande »också har sina agremanger». De ord från konungens
sista sjukdomstid, som så varmt rört den citerade författarinnans
hjärta, bliva mindre övertygande, när man haft tillfälle att gång
efter annan i de samtida uppteckningarna finna, huru Karl undér
förtroliga samtal sköt skulden för, vad han gjort och icke gjort,
från sig själv på andra personer eller på ogynnsamma
omständigheter. Sådant är mänskligt utan fråga, men hör till de
svagheter, vilka ej ens den välvilligaste bedömare gärna kan beteckna
som älskvärda. Allra minst passar det samman med bilden av
oförskräckt mod och oskrymtad ärlighet.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
