Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s lärospån som partiledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV:S LÄROSPÅN SOM PARTILEDARE
»En känner jag visserligen; det är en bokbindare frän Fahlun,
med hvilken jag i flera år stått i affärer, men hans politiska
öfvertygelse tror jag mig icke kunna verka på.»
»Skall jag tala med honom?» frågade åter prinsen tvärt och
häftigt.
»Nog tror jag han hör till rabulisterna och att han icke lätt
kan omvändas — kanhända skulle han dock finna sig smickrad
af, om E. K. H. talte vid honom. Men att det kan hafva någon
påföljd, det vågar jag ej svara för.»
Som man icke kom till vidare resultater, slutades samtalet,
och Indebetou förfogade sig därifrån direkt till Lilla Sällskapet,
hvarest de gamla ledamöterna af Borgarståndet hade ställt till
en kollation för de nykomna, i ändamål att som vanligt
frater-nisera med dem.
Det fanns en bland dessa nykomlingar, med hvilken Indebetou
redan hade kommit på förtrolig fot. Det var Borgmästaren Stolpe
från Arboga, f. d. magistratsekreterare i Gefle, en man med
förmåga och som till sina åsikter harmonierade med den
ifrågavarande äldre ledamoten. Begge stredo redan undër samma fana,
och det var därför nödvändigt att rådpläga med hvarandra.
Honom tog Indebetou afsides och underrättade honom om
konversationen med Kronprinsen.
Under det de sutto i en soffa för sig själfva i det innersta
rummet, kom en af kamraterna hastigt inträdande till dem. »Ha
Ni hört spektaklet därute i tamburen?» frågade han.
»Hvad då för spektakel?» frågade de tilltalade, begge på en
gång.
»Jo, en jägare kom nyss upp och frågade efter Boman (så
hette bokbindaren från Fahlun). Då Boman kom ut, blef han
befalld att gå upp till Kronprinsen i morgon, men Boman tror,
att det är spektakel och att någon vill spela nojs med honom,
och nu för han ett fasligt väsen och menar, att han inte vill låta
lura sig.»
Indebetou förstod genast, hur saken hängde ihop. Prinsen,
häftig och något obetänksam som han var, hade omedelbart efter
samtalet med Indebetou skickat bud till Boman och Rettig;
olyckan ville, att de ej träffades hemma, och då det utskickade
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
