Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Hamilton och religionsfrihetsfrågan 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING HAMILTON OCH RELIGIONSFRIHETSFRÅGAN
ligare i stället, stadgas, om icke vid denna, så i alla fall vid en
kommande Riksdag: till och med inom presteståndet yttrade sig
icke flera än 2 eller 3 Ledamöter för dess bibehållande, och sedan
länge hir det nästan alldeles uphört att tillämpas, hvilket synes äfven
deraf, att i denna stund det finnes i Riket omkring 1,800 Baptister.
Hvad Conventikelplacatet angår, så kan detsamma, såsom hörande
till den economiska, Konungen ensam förbehållna, Lagstiftningen,
när som helst och oberoende af Ständernas medvärkan, modifieras.
; Det af Riksdagsmannen Ola Månsson framställda och af
Bondeståndet i allmänhet biträdda förslag till Ståndets beslut, angifver
ungefärligen Hans Kongl. Höghets åsigter. I brist af något bättre referat
i däraf, bifogar jag vördsammast Aftonbladets, som det synes högst
partiska. Inom Prästeståndet afgåfvos mera eller mindre derifrån
afvikande förslag till återremiss, och troligen kommer Adeln att i
ungefärligen den samma anda besluta återremiss, i hvad som rörer
Landsförvisnings straffet och Conventikel placatet.
Inom Corps diplomatique har denna fråga följts med mycket
in-teresse. Hr Mercier yttrade dock för ett par dagar sedan att han fann
det ganska naturligt, att man icke ville eller kunde så hastigt öfvergå
ifrån Religions tvång till Religions frihet, att man skulle emedlertid
hoppas att hvad som nu icke kunnat ske, skulle kunna gå öm 3,
6 eller 9 år; och att man i alla hänseenden borde vara Konungen
tacksam, som bringat Religionsfriheten å bane och under discussion.
I Frankrike skulle ett afslag eller ett uppskjutande visserligen väcka
ett mycket obehagligt intryck: men ehuru Kejsarens Regering alltid
måste interessera sig för borttagandet af de band, som här hindrade
Catholicismens fria utöfning (spridande?) så visste hon dock alltför
väl att förändringar, sådana som de hvilka här voro i fråga, behöfde
tid för att mogna, och att de icke kunde genomföras inom några
veckor eller månader, och att man icke nog kunde respectera ett
folks trohet emot sina traditioner, äfven då dessa befunne sig i strid
med hvad som nu mera allmänt antages såsom billigt och rätt. Tiden
och en allmännare uplysning skulle nog föra frågan framåt till en
lösning och öfvertyga dem, som nu fruktade för deras religion, att
denna fruktan, i sjelfva verket, vore oberättigad. Att saken ingenting
skulle vinna, utan tvertom förlora på, att fremmande magter syntes
vilja blanda sig i den, vore naturligt. General Langenau var hos mig
igår, för att få veta utgången af voteringen dagen förut. Han hade
varit beredd på den, och yttrade endast någon förundran öfver, att
då man vore så öfvertygad om den bestående Kyrkans företräden,
man kunde vara så ängslig för contapt med andra bekännelser.
Aftonbladets referat af discussionen i Lördags äro högst
ofullständiga och partiska. Bönderna voro aldeles icke så för den Kongl,
propositionen, som Tidningen vill låta påskina. Icke heller yttrade
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
