Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministärskiften och krisrykten - Krisrykten 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISRYKTEN 1862
Som synes, misstänkte man, att vid dessa ministärrykten
skandinaviska planer voro lika viktiga som oviljan mot
representationsförslaget. Den senare kunde ju ej ha hindrat Hamilton att
samverka med en eventuell ny ministär. I brev d. 23 november
återkommer han till saken och berättar då om sina erfarenheter
från 1860:
Då jag, samma dag mitt utträde skedde ur conseljen, var uppe
hos H. Maj:t, torde Du erinra Dig, att en underhandling om mitt
quarstannande ägde rum. Ibland det jag yttrade till Kungen var
följande: Min öfvertygelse är, att E. Maj:t har ett horn i sidan till den
nuvarande Conseljen, och icke minst till mig, af tvenne skäl: 1:0)
emedan E. Maj:t anser oss hafva för stor makt genom vår
sammanhållning och det stöd vi äga i allmänna tänkesättet; 2:0) för den
Norska frågan, — och att E. Maj:t således med nöje skall begagna
första lägliga tillfälle att blifva af med oss. Är det så, finner jag det
bättre, att jag går bort nu, då detta steg allmänt väntas såsom en
följd af min egen önskan, än att jag skulle dröja till en allmän
förändring äger rum, helst jag för egen del ej eftersträfvat utan skulle
betrakta såsom en olycka, den popularitet, jag utan tvifvel i sednare
fallet kom att vinna. Efter en liten stunds tystnad svarade H:s Maj:t:
»Nå ja, då är det så godt att Du går.» Sedan dess hafva emellertid
2 år förflutit, och jag hoppas derföre, att den känsla, som då
bestämde Konungens svar, nu försvunnit, så mycket mer som Han, då
vi under sommaren träffades, icke yttrade ett ord, som antydde några
förändringsplaner. Mitt hopp är också nu, att då Riksdagen är förbi,
Erie S., Tornérhielm och några andra orosfåglar borta m. m. allt
skall åter inträda i sin gamla fåra. Skulle jag dock misstaga mig
häri, och en förändring verkligen komma att äga rum, är jag dock
viss derom, att jag icke är bland dem, som dervid komma i fällan.
Jag har redan sagt Dig mina skäl, hvarföre jag icke under någon
omständighet kan blifva Din efterträdare, och med mindre jag
alldeles förlorade det lilla quantum sundt förnuft, som kommit på min
lott, kunde det aldrig falla mig in, att äfven på en plats, som jag
vore mera vuxen, ingå med det sällskap som nu skulle erbjudas mig.
Det gör mig ledsen, att Bildt låtit inlocka sig i denna smörja. Med
sitt goda hufvud och den erfarenhet, han på högre platser småningom
måste förvärfva, kunde han en gång hafva blifvit Kungen nyttig, men
nu gör äfven han sig omöjlig. Enskildta bref från Stockholm, hvilka
äro väl underrättade om krisen, yttra sig emot honom med den största
förbittring. — — —
Krisryktena slutade denna gång som oftast med, att
konungen fogade sig och allt blev vid det gamla. Sannolikt är,
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
