Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONFÖLJAREN
Detta gällde Sveriges kondoleans efter tronskiftet; tydligen
hade ärkeskandinavernas funderingar om att på något sätt komma
förbi Kristian IX:s erkännande gjort sin verkan. Till viss grad
var ögonblicket kritiskt, men risken var för stor och chanserna
att i revolutionär väg lyckas alldeles för osäkra, för att icke
Manderströms betänksamma råd skulle bli avgörande.
Det danska tronskiftets lugna förlopp gjorde slut på dessa
dimmiga drömmerier. Det fick också en avgörande verkan för
den då brännande alliansunderhandlingen, ty kung Karls intresse
för denna avkyldes nu högst betydligt, men samtidigt blev
krigsfaran för Danmark omedelbar. Väl lyckades det
skandinaverna senare att ryckvis stimulera konungen till nya löften eller
åtminstone lovande attityder, men därvid skulle det stanna.
Under dessa avvecklingsmånader synes prins Oskar dragit sig
väsentligen tillbaka, blott framträdde han som chef för den
svensk-norska eskader, vilken i maj 1864 utskickades för att
göra åtminstone någon materiel prestation. I samtal med
Four-nier just då lät han väl till en början förstå sin avsikt att trots
eskaderns bristfälliga utrustning visa sig så aktiv som möjligt:
han skulle, förklarade han, nog i värsta fall förstå att inte läsa
sina instruktioner, vilka för resten »portaient le caractère de la
politique suivie jusqu’ici». Härtill förmenade Fournier
uppmuntrande, att det alltid vore bra att visa sig, och att man då efter
omständigheterna »pouvait aisément passer à 1’action». Sådana
omständigheter yppade sig emellertid icke, eskaderns
verksamhet inskränktes till fredlig övning och kryssningar, någon
praktisk insats gjorde den icke för skandinavismens dåmera
förlorade sak.
I tidens stora inre fråga, om representationsreformen, hade
prins Oskar från början ställt sig något skeptisk och egentligen
betraktat det kungliga förslaget som ett medel i regeringens
hand att till sin favör påverka riksdagsopinionen. »Håll opus
färdigt till utgivande; bössan laddad, färdig till affyrning, så kan
man se tiden an, icke annorlunda», skrev han till Manderström
(d. 7 mars 1862). Med tiden och särskilt under de avgörande
decemberdagarna 1865 prononcerade han sig som De Geerska
förslagets ivrige anhängare, till skillnad från konungen, om vars
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
