Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tronföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONFÖLJAREN
mening och åtgärder ingen kunde få full klarhet. Beskow har
en uppgift, att Karl så sent som d. 3 december sagt till en av
sina närmaste, greve Gösta von Rosen: »stå på dig med nej*,
men att under mellantiden till d. 7, då adelns beslut föll,
»Dickson sedan gjort om allt, varefter Fåhræus sagt till D.: nog
visste jag, att herrn styrt Kungen, men nu syns, att Ni styr
Sverige.» Visst är, att voteringen på riddarhuset var en stor
besvikelse för de konservativas förväntningar blott några dagar
tidigare. Ännu d. 29 november yttrade Henning Hamilton
segerviss (fortfarande enligt Beskow), »att De Geers svar pä
Deputa-tionen utgjorde det Kungliga förslagets svanesång-:; efteråt, d. 9
december, heter det: »H. H. trodde den enda ljusning, att Oscar
tog vid, ej bättre till karaktär, tvärtom, men mindre obetänksam
och ej så nedsättande värdigheten.» I varje fall kunde man icke
här förebrå prinsen något dubbelspel, men väl menade somliga,
att han något för demonstrativt visade sina tänkesätt genom att
omedelbart efter det kungliga förslagets antagande begiva sig
till slottet att personligen lyckönska.
För prins Oskar karakteristiska äro ett par brev, söm han
eftersommaren 1866, innan de tyska affärerna efter kriget mellan
Preussen och Österrike fullt ordnats, skrev till Manderström. De
utrikespolitiska reflexioner, som här möta, visa en mognad
uppfattning, vilken förmånligt skiljer sig från det annars vanliga
sterila ältandet av den dansk-tyska konfliktens bittra hågkomster.
Sofiero den 31 Aug. 1866.
Min k. Manderström.
Jag har nog alltför länge dröjt att besvara dina bref och vänliga
fastän tyvärr sorgliga meddelanden rörande min stackars svågers
olyckor och öde, men dels ville jag se om verkligen saken skulle
gå så vidt, dels fundera på hvad jag möjligen kunde och borde göra
för hans privata och ekonomiska ställning. Jag säger med flit privata,
emedan hvad den politiska angår, så är svårt gräfva upp aflidna och
ännu svårare att få lif i dem. Jag ansåg det forna tyska förbundet
för allt annat utom Tysklands lycka, det var skuldbelastadt, svagt,
fegt mot det starka, grymt mot det svaga, och värre kan väl icke
Preussen blifva; men ett nytt politiskt skifte kan nu inträffa, och
derpå hoppas jag ännu, då Preussen, säker inom landet,
eftersträf-vande Östersjöiuakt, blifver Rysslands fiende, ifrån att hafva varit
dess vän och ödmjuka tjänare, samt blir vår vän i st. f. att ha varit
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
