Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Dansk politik efter 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER SKANDINAVISMENS NEDERLAG
Danmark, huru fredens bekanta art. V skulle kunna realiseras.
Under dessa förhandlingar skymtade ganska ringa tysk lust att
visa tillmöteskommande, och den mycket skickligt gjorda
sammanfattning av Danmarks ståndpunkt, som slutligen avgavs i en
den 15 mars 1868 för den tyska underhandlingskommissarien
(Bucher) uppläst instruktionsskrivelse, erhöll aldrig något direkt
svar, varför förhandlingarna härmed avstannade.
Ser man nogare efter, antyder dock allt, att de danska
statsmännen riktigt bedömde Preussen—Nordtysklands intresse.
Åtskilligt talar för, att Bismarck då i det hela önskade en
uppgörelse, som något så när kunde tillfredsställa Danmark
och sålunda uteslöt varaktig misstämning, och detta bekräftas
väsentligen av det genom Aage Friis publicerade materialet.
Väl får man i allmänhet lägga diplomaters yttranden under
luppen och Bismarcks kanske under mikroskopet, och yttermera
far erkännas, att hans ord ej voro mycket löftesrika, men ser
man allt i dess sammanhang, blir det ganska ofrånkomligt, att
han verkligen ville en överenskommelse. Problemet var
egentligen, vad som borde anses innefattat i Pragfredens ord om
Slesvigs norra distrikt. Danskarna ville däri ha inryckt även
Flensburg, Bismarck erbjöd till sist endast området till
Gjen-nerfjord, d. v. s. Haderslevs amt. Häremellan fanns det
åtskilliga kompromissmöjligheter, mot vilka, som Bismarck mycket
frankt uttalade, den största svårigheten låg däri, att konung
Vilhelm ansåg den preussiska krigsäran så intimt förbunden
med namnen Als och Dybböl, att han icke ville tänka sig
dessa orters återlämnande. Vid den sista konferensen, som
härom hölls, lät Bismarck sin närmaste man
understatssekreteraren Thile öppet antyda för den danske ministern Quaade, att
man borde från hovets sida använda lämpliga personliga
påtryckningsmedel att bryta konungens motstånd, en fingervisning som
väl främst syftade mot Petersburg, vilket ju alltid åtnjöt la
grande entrce hos den gamle monarken. Moltkes uttalanden i
mars—april 1868 till Albert Sandströmer, som här i det
följande återgivas, vittnade också, att generalstaben önskade en
uppgörelse samt var beredd att därför t. o. m. se Als med
motliggande kust restituerat.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
