Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Dansk politik efter 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSK POLITIK EFTER 1864
Varför detta icke lyckades, har Aage Friis sparat till
fortsättningen av sitt arbete, och därom kan därför ingen mening nu
uttryckas. Däremot förtjänar påpekas, att för bägge de
förhandlande parterna saken åtskilligt försvårades genom utomståendes
inblandningar. När hertigen av Östergötland (Oskar II)
begagnade sin genomresa genom Berlin i maj 1867 till att hos
Bismarck personligen plädera Danmarks sak, skedde det så
takt-fullt, att intet misshumör därav vållades, men upprepade
påminnelser från Frankrike och ett par demarcher, som de danska
sändebuden i Wien och Florens mot sin regerings önskan
lyckades tillställa från dessa orter, retade Bismarck högeligen,
naturligt nog för resten. Det är närmast överraskande, att han under
sådana omständigheter och med sin härskares utpräglade
motstånd mot hela saken, vilken givetvis var ganska impopulär i
Tyskland, icke direkt föranledde ett avbrott.
Det allmänna intrycket av den nu diskuterade aktsamlingen
och prof. Aage Friis’ arbete blir nog en viss revidering av förut
härskande uppfattningar. Greve Frijs’ och Vedels förtjänster hava
redaa varit erkända, men skarpare framstår nu, huru
besinnings-fullt, konsekvent och tekniskt skickligt de ledde sin politik.
Samtidigt som detta klarlagts, har man fatt anledning att spörja,
om icke detta tysk-danska mellanhavande trots allt varit av
stärkande och fostrande betydelse för våra grannar väster om
Sundet. I varje fall har det ät deras yttre förbindelser givit ett
levande sammanhang och påtryckt ledningen en aktuell
ansvarskänsla, vilka vi, som sett våra motsvarande krafter mestadels
ödas på de ofruktbara unionskäbblen, hava åtskillig anledning
att avundas dem. Ehuru den skildrade tiden var rik på
missräkningar och svikna förväntningar, ger förloppet dock
oförtydbar vittnesbörd om, att de små och jämförelsevis svaga men
klokt ledda staterna ingalunda behövt betrakta sig som quantitt
nègltgeable ens i kapprustningarnas strama tidevarv. Över
dett^i kapitel av dansk utrikesledning vilar ett drag, som kanske
enklast karakteriseras genom det ofta missbrukade ordet
»politisk kultur»: det hade varit oändligen lätt att häruppe skapa
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
