Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Bismarck, Benedetti och Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISMARCK, BENEDETTI OCH BELGIEN
senare underhåller en förtrolig telegramväxling under de antagna
namnen Mariette (= Rouher) och Jacques (= B).
• Konklusionen blir, att man i Paris varit övertygad om den
oerhörda vikt, Preussen måste lägga på Frankrikes välvilja; attBismarck
noga aktat sig för att skingra denna illusion, så länge han kunde
draga nytta därav; samt att de franska statsmännen (närmast
Rouher) då gripit tanken på Luxemburg och Belgien, vilka ju
icke, eller åtminstone icke nämnvärt, berörde tyska intressen.
Dock voro fransmännen och främst bland dem Benedetti
knappast helt på villospår, när de räknade med Bismarcks håg for
tillmötesgående. Vid senare tillfallen, inför offentligheten, i
riksdag och press, hävdade visserligen den förste tyske rikskanslern
gärna, att han som oanständiga »Zumuthungen» energiskt
avvisat alla proposer av detta slag. Sådana gester passade för
allmänheten, som behövde stimuleras i sin fasta tilltro, men vid
det förtroliga samtalet mellan fyra ögon var tonen oändligt
mjukare. Den hade en allvarlig klang, ty det gällde viktiga saker,
där orden måste vägas, men den föll aldrig ur vad som lämpade
sig mellan ett par förtroliga kolleger i det diplomatiska yrket.
När detaljfrågan om Luxemburg några månader senare på
allvar kom upp, yttrade sig Bismarck vid åtskilliga tillfällen på
ett sätt, som med hittills känt material blir ytterst
svårbegripligt, om han icke innerst velat befordra en för Frankrike
tillfredsställande och från tysk synpunkt acceptabel lösning.
Närmaste delar av den stora franska publikationen skola väl giva
vidare kontrollmaterial.
Hittills finnes i varje fall intet tillgängligt, som bekräftar eller
ens gör sannolikt, att Bismarck vid dessa underhandlingar sökt
locka Frankrike i ett bakhåll, där han kunde draga gagn av dess
yppade avsikter mot Belgien. Men han svarar icke heller i dessa
diplomatiska skriftväxlingar mot det tyskpatriotiska
gottköps-porträttet av järnmannen, som skramlar med svärdet och slår
pansarhandsken i bordet. Hellre kan det sägas, att förloppet
illustrerar en anekdot, som då cirkulerade i Berlins diplomatiska
kretsar; den berättas både av engelske ambassadören lörd Loftus
och den svenske ministern. En dag vid en mottagning hos
Bismarck roade sig Benedetti med att prova dennes kyrassiärhjälm,
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
