Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Var skandinavisk politik möjlig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTER SKANDINAVISMENS NEDERLAG
VAR SKANDINAVISK POLITIK MÖJLIG?
För en nutida svensk kan det icke vara något nöje att
fördjupa sig i akter och urkunder, som skildra de politiska
äventyren under och efter det danska kriget. Han undgår näppeligen
känslan av nationell förödmjukelse, när han ser å ena sidan,
vilka förhoppningar våra manifesterade sympatier och långt
drivna antydningar om aktiv hjälp framkallade i Danmark, å
andra sidan huru litet härav kom att verkligen infrias. Men det
är föga mindre försmädligt att studera den mysteriösa franska
politikens blindbocksspel med vår efter den högsta vishetens
uppenbarelse trängtande diplomati eller den ganska föraktfulla snävhet,
varmed de preussiska statsmännen behandlade våra öppna eller
beslöjade framställningar till Danmarks favör. Den nedslående
men ofrånkomliga sanningen är, att vi lyckades på snart sagt
alla håll beröva oss de känslor av aktning och tillgivenhet, vilka
ej minst inom politiken representera betydande immateriella värden.
Lidandeshistorien, huru detta tillgick, behöver icke
återupprepas. Om återigen frågan formuleras, varför det blev så, och
diskussionen sålunda flyttas från det tekniska in på det mera
psykologiska området, är det kanske möjligt att framdraga en
eller annan ej tillräckligt beaktad omständighet.
Det är enklast att avfärda den uppkastade frågan med
slagordet »känslopolitik». Detta säger dock intet, ty varje politik av
större dimensioner måste alltid vädja till folkkänslorna och
mottager, huru kallt förnuftsmässigt än den må ledas, starka
impulser och påverkningar tillbaka. Den tekniska apparaten för att
sätta känslorna i rörelse har under tidernas lopp varierat,
liksom man numera måste vädja till mycket bredare folklager än
för ett- eller tvåhundra år sedan, men själva faktum är sig likt
och torde så förbliva. Statsmannens verkliga konst blir just att
under handlingens snabbt flygande ögonblick tvinga eller leda
in känsloströmmen i det lopp han behöver för att fa gång och
fart på de riktiga hjulen i arbetsmaskineriet. Bekvämare är
naturligtvis att blott glida med strömmen, men det
statsmanna-rykte, som så kan inhöstas, räcker sällan över natt och år.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
