Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - Krigsutbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER FRANSK-TYSKA KRIGET
sista resten av nyktert omdöme, måste detta naturligt nog endast
öka hans belåtenhet. Hans tyska eftersägare med deras starkt
heroiserande böjelse tenderade före världskrigets katastrof gärna
att inplacera Emstelegrammet i ett stort genomtänkt
sammanhang, där Bismarck för att möta de fransk-österrikisk-italienska
offensivplaner, vilka onekligen förefunnos och drivits ganska
långt, framkallade kriget i det för Tyskland gunstigastè
ögonblicket samt därvid målmedvetet satte in nu
Hohenzollernkan-didaturen, nu Emstelegrammet. Det bör påpekas, att den
verkliga historieskrivning, som representeras av Sybel och Egelhaaf,
icke gått med på sådana utläggningar, men den har icke kunnat
hindra uppfattningen att spridas och rotfasta sig. I Frankrike
åter har man naturligt nog icke gärna velat närmare analysera
den huvudlösa politik, som leddes av Napoleon och Gramont,
eller skildra deras många diplomatiska felgrepp, varigenom spelet
formligen upplades för en kallblodig motpart; desto hellre har
man nyttjat tyskarnas självbelåtna utläggningar för att flytta
diskussionen över på det moraliska området och så brännmärka
som förkastlig och avskyvärd en politik, vilken med allehanda
svikliga medel lockat det djupt fredsälskande Frankrike i en fälla,
där kriget blev den enda hedersamma utvägen.
Ingendera framställningen kan obetingat godtagas, den ena har
för mycket av medgångens skrytsamhet, den andra av de ivriga
ursäkter för egna missgrepp, vari olyckan gärna söker en tröst.
Lyons, vilken följde händelserna i själva centrum, med
berömvärd opartiskhet men också under ganska utpräglad sympati
för Frankrike, gav d. 19 juli en kort men väsentligen träffande
karakteristik: »Kriget har påtvingats kejsaren främst av hans
eget parti i kamrarna, högern, och av hans ministrar.
Konstitutionell styrelse har så till vida etablerats, att en ministär, som
kommit i minoritet inom lagstiftande kåren, är lika mycket
tvungen att avgå som en ministär hos underhuset. Kejsaren var
i en dålig position för att göra motstånd, ty efter den politiska
linje, han följde på Sadowatiden, skulle det varit alldeles för
farligt för honom att bli utpekad som orsaken till, att Frankrike
fallit undan för Preussen. Hela affären är en serie av misstag,
som har kulminerat i en hemsk katastrof.» Dessa kärva rader
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
