Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - Några neutrala röster om kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER FRANSK-TYSKA KRIGET
bejaka, men vars hart när oundvikliga avböjande måste
yttermera hetsa upp den retade franska stämningen. Han avhöll sig
helt naturligt från egna reflexioner, men påpekandet av den
farliga punkten i fredsarbetets väg säger tillräckligt, vad han dömde
om kravets rimlighet, och när så avslaget meddelades Paris i
den kärva formen, att konung Vilhelm stängt sin dörr för
Benedetti, var han icke längre i tvivelsmål, att också fredens väg
nu var spärrad.
Det är numera bekant, att den fredsälskande gamle kungen
visst icke bryskt slagit igen porten, och att den franska
regeringen visste detta genom direkta meddelanden från sin
ambassadör mycket väl, långt innan den korta och skärpande version,
som Bismarck publicerade i Berlin, hann fram till Paris.
Emellertid teg regeringen, och det var blott från den preussiska
ambassaden, som det sipprade ut, vad som verkligen förefallit.
»Enligt preussarna», skrev Adelswärd på förmiddagen den 15, »är
de franska tidningarnas berättelse om det, som förefallit i Ems, full
af öfverdrift. Benedetti hade, uppgifva de, begärt en audiens, och
kungen sände honom sin flygeladjutant för att meddela honom, att
om det återigen gällde affären Hohenzollern, beklagade han att ej
kunna höra på ambassadören. Något annat har det ej varit.»
Detta meddelar Adelswärd ungefär samtidigt, som den franska
regeringen justerade den märkliga förklaring till kamrarna, vilken
avgavs ett par timmar senare, och som var den verkliga
krigsförklaringen. Napoleons regering föredrog att med den hetsade
folkopinionen gå blint in i kriget framför att vidkännas sin egen
dumhet och taga dess följder.
För övrigt, hur pass spontan och verkningskraftig var den
krigiska opinionen? Inom senaten svallade den åtminstone
skenbart över alla gränser, och lagstiftande kårens flertal stod knappast
efter, när det gällde patriotiska yttringar. I pressen, på gatorna,
allestädes vid större församlingar i Paris demonstrerades de
eldigaste tänkesätt. Alldeles tillräckligt i varje fall för att rycka med
sig det svaga regemente, som från början sökt styrka genom att
vädja till folkmeningen — det är nu en gäng skillnaden på svag
och stark styrelse, att den senare icke lössläpper våldsammare
krafter än den mäktar tygla. Likväl, hur var i grunden folkets
iS8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
