Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - De skandinaviska rikena och krigsfaran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SKANDINAVISKA RIKENA OCH KRIGSFARAN
DE SKANDINAVISKA RIKENA OCH KRIGSFARAN.
Det behöver knappast sägas, att alla, som här hemma gjort i
skandinavisk opinion under år 1864, voro tämligen endräktiga
att vid krigsutbrottet 1870 sluta upp med sympatier för
Frankrike. Striden gällde ju de danska brödernas fiende, som
bortrövat ej blott Holstein utan även Slesvig, och som vägrat att
dittills fullgöra den restitution, vilken Pragfreden satt i utsikt.
Många hade nog efter känsloruset nyktrat till något inför det
tyska enhetsverkets lysande början åren 1866—67, varför
betänksamheten nu var större, men meningsströmmen förblev
densamma. Sant att säga hade Preussen—Nordtyska Förbundet föga
gjort för att bereda ett vänligare tänkesätt, ty vid en del
förhandlingar, som svenskarna haft med Berlin de sista åren, mötte
städse samma preussiska stramhet och en gnidighet för
små-vinster, vilken ej utan skäl betecknas som tysk.
I ett fall hade emellertid Preussen börjat visa älskvärdhet,
nämligen mot svenska officerare. Medan Frankrike denna tid
ådagalade växande ohåg att hos sina truppförband och
undervisningsanstalter mottaga svenskar, som önskade studera, hälsade
man dem i Preussen med den största förbindlighet. Åtskilliga
senare framskjutne bland våra militärer gjorde också dessa.år
betydelsefulla studiebesök vid den preussiska armén. Deras antal
var dock för litet, för att de skulle öva någon egentlig inflytelse
på bedömandet här hemma av de stridandes styrkeförhållanden
och utsikter; allmänheten tog också för givet, att segrarne från
Dybböl och Sadowa numera mycket snart skulle finna sina
övermän i Frankrikes på så många slagfält lagerkrönta hjältar.
Alltnog, opinionen här var ganska enstämmig. I enskilda
kretsar blev det en tid framåt favoritsysselsättning att repa charpie
till tjänst för den franska sjukvården och att på offentliga
lokaler under jubelstämning sjunga marseljäsen. Bland
Stockholmspressen utgjorde Dagens Nyheter, där Julius Mankell lärer fört
den militära sakkunskapens penna, nästan enda undantaget från
den kör, som spådde de franska vapnens triumf. En liknande
hållning intog G. H. T. När de tyska segertelegrammen började
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
