Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - Karl XV:s franska sympatiyttringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER FRANSK-TYSKA KRIGET
digt privata karaktär. Konungen hade sagt honom, att då
brevet vore helt och hållet enskilt, innehållande intima utgjutelser,
vilka H. M. trodde sig utan fruktan kunna göra till en vän och
vapenbroder, men som ingalunda vore avsedda att komma under
tredje mans ögon, kunde det icke bli föremål för någon som
helst diskussion. W. underströk yttermera, att konungens enskilda
korrespondens vore helt fritagen från varje inblandning eller
granskning av ministrarna, samt att den följaktligen icke på
något sätt engagerade dem eller ålade dem något ansvar. Med
denna ståndpunkt aktade han icke lämpligt att av egen drift nu
göra något uttalande utan gav blott direktiv för Dues språk,
ifall saken från annat håll vidare bragtes på tal.
Möjligen hade det stannat vid detta och Wachtmeisters nu
berörda depesch av d. 16 januari blivit sista vittnesbördet, därest
icke Karl XV funnit trontalet vid riksdagens öppnande böra
innehålla några särskilda kraftord för att stimulera intresset i
försvarsfrågan. Efter en erinran om krigsutbrottet, de förenade
rikenas neutralitetsförklaring samt lilla kreditivets lyftande för
beredskapens stärkande fortsatte trontalet:
Väl har krigslågan hittills varit begränsad till de två från början
stridande folken, men anledningar att befara hennes kringgripande
saknas icke. Traktater, ingångna för ordnande af de särskilda
staternas inbördes förhållanden, omgifvas icke af samma helgd som
tillförene, och det politiska rättstillståndet kan alltså anses hvila på
osäker grundval.
Under sådana omständigheter kunde frågan om lantförsvarets
omorganisation ej längre undanskjutas, hette det vidare, och
därpå antyddes i korthet de viktigaste avsedda äskandena.
Det var d. 18 januari som detta yttrades, sålunda samma dag
som kejsarproklamationen i Versailles. Kanske roade det
somliga att bakom detta tillfälliga sammanträffande se en avsiktlig
protest från Napoleon III:s ivrigaste beundrare. De reellt riktiga
orden hade emellertid sin verkliga adressat i Petersburg, där
man nyss förklarat sig ej vidare ämna respektera Parisfredens
förbud mot befästningar vid Svarta havet och väl snart kunde
väntas göra samma konstgrepp med Alandskonventionen. Men
på dylika ting aktade icke allmänheten, som blott stirrade på
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
