Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Indebetous berättelse om partiets tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTMANNAPARTIETS FÖRSTA ÅR
och lantmannapartisten C. J. Svensén, Aspelands och Hanbörds
domsaga, tillfälle att personligen lära känna flertalet äldre ledare,
men han inhämtade därvid egentligen den partiortodoxa
åskådningen och förnam ej mycket om det hemliga arbetet. Key
slutligen har på sätt och vis skrivit till självförsvar, för att
ådagalägga, huru alliansen med bönderna och det åtminstone nominella
ledareskap, som denna förbindelse bragte honom, rimmade sig
med hans ursprungliga gammalliberala åskådning.
De något fylligare upplysningar om lantmannapartiets
tillkomst och genombrott, som i det följande lämnas dels efter
C. G. Indebetous memoaranteckningar, dels efter Erie Erssons
i Vallsta brevväxling, synas under sådana omständigheter ej
sakna sitt intresse.
Indebetou behöver icke här någon ytterligare presentation.
Däremot bör det tilläggas, att sedan han vid tre riksdagar
(1847—54) representerat det andra bruksdistriktet, drog han sig
tillbaka till privatlivet, sitt Forssa bruk, samt verksamhet inom
Östergötlands hypoteksförening och Södermanlands läns
hushållningssällskap. 1866 vid det första valet till andra kammaren
kom han emellertid åter för en tid in i den aktiva politiken.
Detta års val saknade övef huvud varje markerad
partimotsättning, däremot gjorde sig i landsbygdens kretsar gällande en
ganska skarp tävlan mellan herrar och bönder. I valkretsen
Oppunda och Villåttinge blev denna antagonism skarpt tillspetsad,
då såsom herremännens kandidat framfördes ingen mindre än
Henning Hamilton. Lika givet som greve Henning kunde räkna
på de flesta ståndspersoners livliga understöd, lika oantaglig var
naturligtvis för bönderna den främste och talangfullaste
motståndaren till det av dem så ivrigt eftersträvade nya
riksdagsskicket. Valet skedde indirekt, och då det visade sig, att
bondeelektorerna voro i flertal, framkastades i sista stunden Indebetous
namn såsom mera acceptabelt även i bondekretsarna samt trots
bärarens konservatism dock mindre utmanande från liberal
synpunkt. Försöket lyckades, och med knapp majoritet ingick Inde-
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
