- Project Runeberg -  Från Karl XV:s dagar : personer och händelser /
218

(1924) [MARC] Author: Carl Hallendorff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Bondeledarna: Eric Ersson, Carl Ifvarsson och Jan Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LANTMANNAPARTIETS FÖRSTA ÅR

bära motsatsen, en förpliktelse att från början och i allmänhet
därvidlag ställa sig välvilligare? Och vad skulle då de över
skattebördorna knotande kommittenterna därhemma säga? Ty på dem
hade riksdagsbonden alltid det ena ögat fast, och om han även
tillvann sig den största heder inom kammaren samt tillika, vad
icke var det minst viktiga, utvecklade aldrig så stor nitälskan
som hembygdens självskrivne kommissionär för stort och smått
i huvudstaden, så vägde allt sådant lätt mot det farliga
efter-talet därhemma, att han i alla fall mest lupit herrarnas ärenden.

För varje riksdagsbonde med någon erfarenhet av
valäventyrets vanskligheter framställde sig ovillkorligen sådana
överväganden, när det vid början av 1867 års riksdag gjordes försök
att inlocka honom i något så misstänkt som ett ministeriellt
parti. Dessutom, och det var för tillfället mest avgörande, de
självgjorda faddrarna för det nya partiet voro icke heller rätt
förtroendeingivande från hans synpunkt. Grosshandlaren Per
Murén från Gävle månde ha förvärvat huru mycken berömmelse
som helst i sin hemort, inom det forna borgarståndet och i den
liberala pressen som duktig köpman, energisk järnvägsivrare
samt frihandelslärans övertygade förkämpe, men för den äkta
bonden var allt detta snarast demeriter. Staden över huvud var
honom misstänkt och köpmännen de naturliga fienderna; en
järnväg kunde vara bra, om den berörde hans egen ort, annars
ökade den blott statens skuldsättning samt befordrade lyx och
överdåd; frihandel eller protektionism var honom fullständigt
likgiltigt, bara spannmålsprisen höllo sig, men hotade tullfriheten
att sänka dem, ja, då kunde ingen bonde gå med sådana
sam-hällsomstörtare som frihandlarna. Allt, som i andras ögon utgjorde
den utpekade ledarens förtjänster, verkade sålunda för männen
av det gamla bondeståndet som betänkliga fel. De andra
stadsherrar, som ansågos ivra för sammanslutningen kring ministären
De Geer, voro just ej bättre trodda, och det väckte därför
åtskillig förstämning, när bondeståndets siste talman Nils Larsson
i Tullus anslöt sig till dem. Bönderna trodde sig veta, att detta
skett med delat hjärta och mest som ett slags oundgänglig
skyldig honnör åt ministären för den stora reformen, men desto
mindre skäl var det för dem att engagera sig åt samma håll.

218

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:58:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kxvdagar/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free