Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Bondeledarna: Eric Ersson, Carl Ifvarsson och Jan Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIC ERSSON, CARL IFVARSSON OCH JAN ANDERSSON
Bearbetningarna voro fåfänga, och Erie Ersson avgick. Vid
valet synes den av honom anbefallde Olof Jonsson först fatt
majoritet men förrättningen ha överklagats, vadan platsen i
kammaren tillföll en annan. Innan detta avgjorts, skrev Carl Ifvarsson
ett avskedsbrev, dat. Värestorp d. I2 oktober:
Som jag af tidningarna förmärkt att den af dig påtänkta
riksdagskandidaten Olof Jonsson i Hof blifvit wald i ditt ställe, så och då
jag efter dina ord är förvissad att han kommer att intaga en plats i
landtmanna partiets leder, får jag härmed dels hembära dig min
tacksamhet för din werksamhet i detta, liksom förut i så många andra
fall, och dels anhålla att du wille hos den nyvalde kamraten tolka
min wälkomsthälsning till honom. Det är på de nye krafterne, som
wi för framtiden måste hoppas, då wi, den ene efter den andre, lemna
våra platser i representantkammaren: och skall det derföre säkerligen
glädja oss, om wi icke allenast uti de nyvalde hafva att påräkna trogna
bundsförvanter under den tid wi äro med, utan äfven få se dem
förfäkta de åsigter, wi hyllat, en gång då wi slutat den politiska banan,
hvilken jag befarar det du för alltid nu afsagt dig och hvilken jag
för min ringa del icke tror mig kunna länge uthärda.
Tillfredsställande för mig skulle det wara, om jag en gång, då jag slutar, kunde
få en efterträdare med hvilken jag vore nöjd samt hade tillfälle
rekommendera honom i sådana fosterlandswänners wänskap, som
din warit både för mig och andra. Sjelf kom jag första gången till
riksdagen, svag till helsan och utan rekommendationer, alldeles obekant
samt förmärkte huru bekymmersam min ställning war- Att uppsöka
de redligaste forsterlandswänneme bland bondeståndet, för att sålunda
kunna på enskild wäg erhålla råd och upplysningar för förefallande
behof, war ingen lätt sak; hvadan jag måste af bida tiden och genom
erfarenheten inhämta stöd för mitt handlingssätt. Af dina klara ord,
ditt allvarliga beteende, kom jag dock temligen snart att inse det du
war en helt annan man, än de som på den tiden mest lyste i
tidningarne, men fann till min stora förtrytelse huru dessa sednares mening
allt för ofta gjorde sig gällande i besluten. En starkare
sammanslutning egentligen för de åsigter du förfäktade, fann jag wara af
nöden och en sådan kom också till stånd wid min andra riksdag, då
jag först wågade försöket med något kraftigare uppträdande mot wåra
öfvermodiga stridskämpar å andra sidan. Ifrån denna stund är det,
som jag will minnas, att wår närmare wänskap och inbördes
förtroende egenüigen daterar sig, ehuru jag inom mig hyste ett sådant för
dig förut; och intill sista stunden af wårt lif, hoppas jag att den
sålunda wunna wänskapen skall stå lika bergfast, som förut sedan wi
lärt rätt känna hvarandra. Kunde nu wåra gemensamt förfäktade poli-
15—233980. Hallendorff, Från Karl XV:s dagar.
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
