Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Bondeledarna: Eric Ersson, Carl Ifvarsson och Jan Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIC ERSSON, CARL IFVARSSON OCH JAN ANDERSSON
omöjligt för bönderna och att således på en omväg bryta deras
inflytande. Motionen, som i I K. mottogs med viss sympati, föll
i II K. (d. 27 februari), blott understödd av 44 r. mot 114.
Mot riksdagens slut kommo mera störande moment in, och
endräkten i lantmannapartiet syntes hotad. Vid andra frågor
gick det drägligt, men när järnvägslinjerna kommo före,
sprängdes alla band. Nu skrev t. o. m. den glade Jan Andersson
pessimistiskt nog (d. 3 maj) om det tunga arbetet och huru svårt
det varit.
Att Landtmanna Parti hålt stång och sökt till det bästa och äfven
varit eniga ända tils nu, då Jernvägsfrågorna kom å bane, oacktatt
vi sett att ibland i större frågor så väl Posse och Kej, m. fl. varit
myckett generade af Partiet men hade icke vågat bryta för än nu i
Jernvägsstriden då de äfven feck understöd af en stor del sydländska
bönder der ibland wännen Ifversson, Per Nilsson är ej att tala om,
Björk är hvarken varm eller kall likaså flera. [Det olyckliga var, att
kamraterna norr om Stockholm icke kunde hålla ihop om järnvägens
sträckning (det gällde norra stambanan till Storvik). Dess bättre hade
i alla fall också östgötarna blivit lurade på sin järnväg. Emellertid
vore] här en stark spänning rådande emellan Partier, och oss emellan
sagt, tror jag att med denna Riksdags slut är äfven Landtmanna
Partiet slut. — — — — ingen som kan hålla ihop det gamla
Bondeståndets ledamöter, jag kan nästan smickra mig med, att jag
jemte Ifversson har varit den ende som hålt partiet i hop. Medin och
Per Nilsson äro sjelfva så fåfänga och äresjuka så att deras förtroende
icke har kraftig verkan. — — — Liss Lars med familj har
gästatt Stockholm vi önskade haft dig här med samma vi hade för
honom en sexa och då var du alt med om ej Personligt.
Min bostadskamrat Johansson hälsar äfven så vår värd
wacktmäs-taren Pettersson.»
Riksdagen 1869 var den sista i valperioden, ett förhållande som
alltid giver de direkt intresserade anledning till reflexioner. Där
Carl Ifvarsson nu efter avslutningen gick i Stockholm som
välbeställd bankofullmäktig, hade han under sommarlugnet god tid
att överväga de närmare utsikterna. Efter sin vana såg han dem
ej ljusa, och han sökte tröst hos den erfarne vännen i Vallsta.
Han hade, skriver han (brev från Stockholm d. 16 juli 1869),
på uppresan hit vid månadens början sammanträffat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
