Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - 1800-talets pretendenttyp. Kaspar Hauser och Naundorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 800-TALETS PRETENDENTTYP
sätt som i oss närmare liggande dagar en närgången och petig
omsorg att rullföra och skattskriva samtliga sina undersåtar, icke
heller var man så kinkig med legitimationspapper och bevisning
eller hade så raffinerade tekniska hjälpmedel att skaffa
underrättelser och pröva dubiösa uppgifter. Då ännu så sent som på
1860—70 talen slaktardrängen Arthur Orton till en tid vann
remarkabel framgång med sina falska anspråk att vara sir James
Tichbornes rätte arvtagare och satte den engelska opinionen i
svallning, vad kunde man inte vänta sig, när hela världen var
i gungning, när de särskilda individerna voro mindre noggrant
kontrollerade, och när den offentliga pressens Argusögon — icke
skarpsynta men många och därför kompletterande varandra —
voro lämpligen skygglappade genom en ängslig censur? Det
kan icke förvåna, om där blev operationsfrihet för många
äventyrliga begåvningar, och om mystiska arvspretendenter gjorde
gällande sina äkta eller diktade anspråk, så snart något ej
uppklarat tomrum syntes gapa i högförnäma familjers stamträd.
Som det icke här är meningen att prestera den ringaste
motsvarighet till vare sig den ursprungliga eller le nouveau Pitaval,
skyndar jag att begränsa diskussionen till pretendenter med
politisk anstrykning. Med politisk anstrykning, ej med direkta politiska
anspråk! Den verklige politiske pretendenten har icke hört hemma
i vårt sant humanitära tidevarv, åtminstone icke före det stora
kriget, huru det nu kan bli efter detta. Har han någon gång
låtit tala om sig, så har det varit genom högtidliga protester mot
de maktägande och eldande proklamationer till de trogna
anhängarna, båda slagen utfärdade från angenäm vistelseort i något
gästvänligt grannland och båda egentligen syftande att formellt
bevaka anspråken mot preskription. Eller på sin högsta höjd
har han som herrarna av Spaniens Carlistiska dynasti ur säkert
skymundan lånat sitt namn åt brokiga rebellskaror, som av födsel
och otyglad vana intet bättre begärde än att slåss mot sin
lagliga regering, samt följaktligen kände en underbar själatröst att
en gång fa göra detta i de legitima anspråkens skydd.
Pretendenten,. som gör sitt eget kära liv ej mindre än vännernas till
insats i spelet om krona och land, är okänd för 1800-talet, ty
Louis Napoléon visste mycket väl både i Strassburg 1836 och
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
